Som ni vet, iallafall ni som följt mej ett tag, sökte jag hjälp hos ätstörningskliniken för någon månad sen och går just nu i KBT!
De kunde inte fastställa någon faktiskt diagnos hos mig, i allafall ingen ätstörning som har något namn men vi kom fram till att jag har lite psykiska problem som jag behöver få hjälp med, bland annat min rädsla för att gå upp i vikt samt min kroppsfixering!

Detta är ett problem som jag har haft länge men som jag trodde skulle försvinna när jag tappade lite kilon på min kropp! Vad jag har förstått under de senaste halvåret är att det aldrig satt i det där lilla extra fettet på magen, det sitter i något som fortfarande finns kvar, i huvudet!
Jag vet att MÅNGA har dessa problemen, det är något man har märkt sen man trädde in genom gymmets dörrar och det har blivit mer synligt allt eftersom detta har blivit min livsstil! Man kan klara det på egen hand, till en viss gräns som jag har gjort, bland annat genom att kasta ut vågen, sluta mäta mej, inte spegla mej 10 gånger om dagen och istället för att kritisera i spegelbilden istället säga goda och fina saker till sig själv! Detta tar dig en god bit på vägen men jag tror inte att man klarar det hela vägen fram helt själv! Man behöver någon som rotar runt i huvudet på dej, få dej att se saker från andra perspektiv och hjälpa dej att få fram grunderna till problemet!

Varför sökte jag hjälp? Jo, jag var trött på mitt självhat, jag är trött på min konstanta rädsla för att gå upp i vikt (fett) och jag är trött på den lilla gubben som ständigt berättar för mig att jag äter för mycket!
Jag vill bli den bästa livsstilsrådgivare som finns, jag vill nämligen leda människor till en balanserad livsstil, en hälsosam livsstil och en stadig balans till både mat och träning!

Jag är på god väg, det har jag varit LÄNGE! Men inget steg har varit så stort som när jag själv ringde till ätstörningskliniken och bokade en tid för att få hjälp med det allra sista! Och att sedan kliva innanför dörrarna va nästan lika stort! Idag är jag stoltare än någonsin att jag faktiskt idag går i terapi, men framförallt är jag stolt över att jag själv insåg att jag har problem!
Allt jag skriver här, alla inlägg om godis, balans och träning är den personen jag vill vara, utan den lilla gubben i mitt huvud! Allt jag skriver, alla bilder jag lägger upp har oftast en betydelsefull mening, och jag skriver det som en dagbok till mig själv! För den största motivationen man har är just sig själv, och man är så mycket starkare än vad man tror!
Jag tror på alla, men det gäller att först erkänna för sig själv att man har problem och sen bestämma sig att ta tag i dem!
Ingen kan hjälpa en om man själv inte vill men en sak ska man komma ihåg; att ta hjälp är INGET dåligt, det är inget pinsamt! I mina ögon är det ett tecken på mod, något man ska vara stolt över!