KBT är verkligen intressant tycker jag, man går verkligen in på djupet av problemet och terapeuten frågar saker som för mig är den största grejjen i världen men som jag inte kan svara på varför jag är så himlans rädd för det.
Typ vad skulle vara det värsta med att vara tjock? Vad skulle va det värsta med att få lite fett på magen liksom?
Haha och svaret är liksom JAG VET INTE, ändå är det min livs största fasa just nu! Löjlig känner jag mig, men samtidigt inte. Jag är inte det minsta löjlig för att känna såhär, det är såhär jag känner, jag måste bara hindra det innan det blir jordens undergång.

Under dagens möte kom vi fram till att det inte tankarna det är fel på utan istället hur jag hanterar dem. TANKAR ÄR INTE SANNING! Men dem är heller inte något vi kan göra oss av med för tankar kommer det alltid att finnas. Det är hur vi hanterar dem som är det stora problemet.

Så hur ska man då hantera tankar och rädslor som plötsligt sköljer över en?
Exempelvis när jag får den där rädslan att jag ätit alldeles för mycket mat.
Jo man ska då tänka på vad jag normalt sätt skulle gjort för att hantera dessa tankarna. Ställt mig framför spegeln och kritiserat mig själv ännu mer? Låta bli att ta en portion till fast att jag egentligen är hungrig? Nej nej nej, jag ska göra precis tvärtemot. Det är vid dem tillfällena jag ska hänga för spegeln och inte kritisera mig själv. Istället ska man tänka tanken, är detta verkligen troligt? Att man går upp 10 kg för att man ätit lite extra? Nej? Istället ger det kroppen mer energi som jag kommer orka göra av med imorgon på gymmet. Plus att det inte är realistiskt att gå upp 1-3 kg om dagen, då hade alla varit ganska så feta idag vill jag lova 😉

Så detta har vi pratat om idag?
Bra va? 🙂
Jag är verkligen inte så negativ kring detta som det verkar när jag läser texten nu. 😉
Jag är snarare taggad och nästan lite imponerad. Hon ritar upp på tavlan och hon, eller ja vi gemensamt, sätter ord på min känslor för att jag sen ska kunna krossa dem.

Tro mig, jag är medveten om att det kommer ta otroligt långt tid, och det får det gärna göra. Men i någon ände måste man ju börja.
Stolt tjej är jag i alla fall efter att ha fått beröm för att jag skött min mat så bra! SCOOORE!!!!! 🙂