”Jag tryckte allt som kom i min närhet i munnen, vilket oftast resulterade i ångest… såklart!”

Har följt dig ett tag nu och måste säga att du är verkar vara en så grymt härlig tjej!! Stark och med fötterna på jorden. Men jag har en fråga, känner du att du har hittat en balans i livet gällande maten? Eller kommer det fortfarande perioder där du äter alldeles för lite eller hetsäter? Jag har jättesvårt att hitta en balans, äter jag nyttigt finns noll plats för ”onyttigt” och får jätteångest så fort rutinerna bryts, och om jag ska äta något ”onyttigt” äter jag typ upp hela ICA och får ännu större ångest efter det. Hur lång tid tog det innan det kändes okej för dig att äta ”lite av allt”? Tack för en grymt bra blogg!

Ni är så underbara med alla era frågor, även om frågorna är tunga och väcker mycket känslor hos mig är jag så glad att ni ställer dom. Jag vill nämligen hjälpa och svara så gott det går:)

Maten ja, hmm den biten är svår och har varit svår för mig i så himlans många år. Jag har själv pendlat mellan svält, hetsätning, bulimi och matångest under större delen av mitt vuxna liv och jag är fullt medveten om hur påfrestande det är. Man kan inte leva ett liv fullt ut med dessa hinder som konstant dyker upp på vägen.

Idag tänker jag inte överhuvudtaget några ångesttankar när det kommer till mat och det var otroligt längesen jag gjorde det nu. Jag har absolut perioder då jag äter dåligt, i samband med att jag inte mår bra och har mycket ångest är det nästintill omöjligt för mig att äta. Detta har inget att göra med min kroppsliga uppfattning, snarare att det nästan är fysiskt omöjligt för mig att äta då alla känslor jag känner oftast känns med min mage.

Jag körde länge med mina ”treatdays” och till en början tyckte jag att det funkade. Tills jag insåg att jag helt plötsligt skulle hinna med att äta ALLT jag under veckan blivit sugen på på en enda dag. Snacka om hetsätning deluxe hemma hos Fia på den tiden 😉

När jag sedan började gå på ätstörningsmottagningen fick jag arbeta bort detta beteende och tycker att det har varit enklare att hitta en balans när jag inte har några förbud. Jag vet att jag kan äta godis en måndag, tisdag, onsdag, torsdag eller fredag och att det är helt okej men sen mina förbud mot mig själv försvann kan jag lugnt känna att jag inte måste. När jag hade lördagar som treatdays åt jag mycket av ren tvång, åt jag inte då skulle det ju dröjja en hel vecka till nästan treatday vilket resulterade i att jag tryckte allt som kom min närhet i munnen och kvällarna slutade i illamående och mängder med ångest.

Den här jäkla balansen då? Ja det är kanske lättare sagt än gjort men jag tror att det är den enda riktiga vägen till välmående. Att tillåta sig själv att äta allt, men inte ALLTID. Jag har lärt känna min kropp så bra de senaste åren nu. Jag vet att min kropp mår bäst av rutiner, bra och hemlagad mat och jag känner direkt om jag kanske käkat lite för mycket av den mat som oftast är sjukt god men kanske inte alltid supernyttig. Det är dock helt okej, jag klandrar mig inte men jag känner oftast en stor skillnad i kroppen. Detta är alltid tillfälligt och inget att hänga upp sig över, utan snarare acceptera känslan man får i kroppen och sen släppa den! Jag tror på rutiner, speciellt för oss som är ätstörda och har problem med maten sen tidigare, men någonstans måste man hitta balansen, så rutinerna inte hela tiden måste vara svarta eller vita! För att tränar man och äter hälsosamt så gott det går innebär det väl inte att man inte ska kunna käka godis i måttliga mängder ibland. Och för att man käkar godis i mellanåt måste väl inte det betyda att man slutar träna helt och käkar junk varje dag? Det ena behöver inte utesluta det andra!

Jag har satt ihop en lista (såklart) på hur jag gjorde för att helt enkelt få kontroll över min mat och på något sätt passera gränsen till hets, tvång och svält.

blandat collage

  1. Jag slutade sätta upp förbud! Yepp, jag skippade treatdays och tillät mig själv att käka godis när jag vill och hur jag vill. Och tro mig, helt plötsligt var godis inte sådär superprioriterat längre. Jag visste ju att jag fick käka det om jag ville, och då behövde jag inte hela tiden gå runt och längta till lördag som tidigare var dagen då jag fick käka godis.
  2. Matlådor är var och är mina vänner! Matlådor får mig att må bra! Så länge jag får välja helt själv vad dom ska bestå av såklart. När jag gick på kostschema hatade jag det, då hade jag ju maträtter jag SKULLE äta som jag kanske inte ville äta. Återigen ett tvångsbeteende. Idag älskar jag matlådor med hemlagad, bra mat! Spaghetti och köttfärsås är jag insnöad på nu, vem vet, nästa vecka kanske detligger korvstroganoff där i? Anyways,  genom mina matlådor blir det att jag äter och jag behöver inte grubbla över vad jag ska käka till lunch. Nu när jag har mått dåligt har det verkligen hjälpt. Har jag inte matlådor är det enkelt att skippa äta då man inte pallar laga mat!
  3. Det ena utesluter inte det andra! Jag insåg att inget är svart eller vitt och när jag kom till insikt med det blev det lättare. Det går att motionera/träna och äta hälsosamt kombinerat med att ibland trycka en påse från hemmakväll. Träningen är inte kastad i sjön för att du käkar två kanelbullar till fikat eller tog lite extra bea till köttet när familjen grillade, absolut inte!
  4. Gör matsedel samt matlistor! När du ska handla, se till att du har bestämt innan vad du ska handla. Allt blir så mycket enklare då. Någon mer som känner igen sig när man ska handla helt oplanerat och man bara står i en butik full med mat och inte kan komma på NÅGOT att äta? Thats me! Har jag listor samt matsedel handlar jag det som står där och inget annat, problem solved!
  5. Sluta vara så hårda mot er själva och lev! Förr kunde jag ha ångest och klanka ner på mig själv efter att ha käkat den där chokladkakan. Nu njuter jag istället och grubblar inte speciellt mycket över vad den där lilla lilla chokladbiten gör eller har för sig i kroppen.

senaste från Mode

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!