Ni ska veta hur mycket jag älskar att ni tar er tid att ställa frågor till mig! Jag älskar nämligen att svara på dem. Jag hoppas ni gillar att jag svarar på dem i form av inlägg såhär? Tror det är många saker vi alla kan få ut något av nämligen men rätta mej gärna om jag har fel där 🙂

Q:

Hej! Hittade först din instagram som verkligen peppar mig och sen din blogg som också är helt otroligt bra!!
Jag har haft mycket ångest under min uppväxt och medicinerat för det, och har nog så långt jag minns varit väldigt fixerad vid min kropp och vikt. Jag har aldrig varit underviktig, eller ens ”smal”, utan legat kring BMI 25, vilket gjort att jag aldrig trott att jag har kunnat haft något sorts ätstörning. Jag har bantat i perioder men alltid återgått till en mer onyttig livsstil, blandar husmanskost med (ibland lite för mycket) snabbmat och godis. När jag väl tänker på att äta nyttigt har det blivit mitt fulla fokus och jag har räknat kalorier vilket gett mig jätteångest. Numera är jag för lat/bekväm för att inte äta det jag vill, men har fortfarande ångestkänslor kring mat. Mitt problem är att hela min dag kretsar kring maten. Jag tänker alltid på vad jag ska äta härnäst och jag njuter sällan av mat utan hetsäter (även om jag inte alltid äter för mycket). När förmiddagsmackan är uppäten är fokus i hjärnan när och vad jag ska äta till lunch osv… Efter jobbet är också fokus mat och jag kan aldrig riktigt slappna av och ta det som det kommer… En fredagskväll trycker jag i mig choklad fast jag inte ens är sugen, men för att jag FÅR för att det är fredag….. Skäms lite över mitt beteende och mår inte bra av mitt förhållande till mat… Har du något tips/råd till mig på hur jag ska ta mig ur de här tankarna? Mår inte bra av att mat alltid är i centrum i min hjärna, och önskar att jag hade ett mer hälsosamt förhållande till mat och min kropp och vikt…

A: 

Wow fina du! Det är som att jag själv skulle kunna ha skrivit detta! Jag har själv levt likadant. Kvällarna innan läggdags spenderades att grubbla och fundera på HUR och VAD jag skulle äta imorgon och var alltid det första som dök i huvudet när jag vaknade också. Det är fruktansvärt, jag vet men det går att ta sig hur det.

Jag kom bara till insikt en dag. Nej, det är inte såhär jag vill leva mitt liv. Där och då bestämde jag mig för att mat och träning inte skulle få styra längre. Jag sökte hjälp hos en ätstörningsmottagning och gick på KBT-möten i cirka ett år för att få bukt med liknande problem som du har. Jag fick aldrig någon fastställd diagnos, mer än att jag var väldigt kroppsfixerad. Självklart har jag råd till dig och det första du måste göra är att bestämma dig. Ja det kanske låter lättare sagt än gjort MEN det måste göras. Bestämmer du dig för att må bra kommer det vara ett stort steg i rätt riktning. Nästa råd är att sluta ha förbud! Varför ha som regel att äta choklad på fredagar om du inte ens är sugen? Kanske du är sugen på choklad en tisdag istället? Varför inte käka chokladen då? När jag slutade med mina förbud försvann mycket utav tankarna på just mat. När jag hade som regel att endast käka godis på lördagar kunde jag planera en hel vecka i förväg vad jag skulle äta, och så åt jag extrema mängder utan att ens vara sugen för annars skulle det ju dröjja tills nästa lördag innan jag fick käka igen. Nej nej, skippa förbuden och du kommer inse att mycket av tankarna på mat kommer försvinna. Helt plötsligt är inte chokladen sådär superintressant längre då du faktiskt får äta den precis när du vill.

Jag har skrivit massa inlägg om just detta fina du! Jag länkar till några och jag hoppas verkligen att de kan vara till någon hjälp!

PUSS!!

http://fiiaan.se/2016/09/25/jag-ater-hur-mycket-jag-vill-och-nar-jag-vill/

http://fiiaan.se/2016/08/24/jag-tryckte-allt-som-kom-i-min-narhet-i-munnen-vilket-oftast-resulterade-i-angest-saklart/