Är det många mer än jag som är dåliga på att leva i nuet? Meningar som ; Ja men när jag väger 10 kg mindre kommer jag bli lycklig, till sommaren kommer jag må bra igen eller när jag får på mig de där jeansen, då jäklar kommer livet förändras.

Seriöst? När jag tänker på det har jag gått miste om sjukt många dagar i mitt liv som har gått åt till att ha ångest över träning och mat. HALLÅ? Jag lever! Jag har två fungerande ben, är helt frisk, har varit iväg på massa härliga resor, har fantastiska vänner och världens bästa familj, min kropp fungerar alldeles utmärkt med alla organ och sånt ( okej i alla fall vad jag vet), jag har en stor härlig rumpa, en alldeles lagom mage och fina bruna ögon och ångest över mat och träning är det jag aktivt VÄLJER att lägga min energi på?

Ibland behöver man kanske få det svart på vitt såhär. Människor har ändå försökt säga till mig och fråga hur jag egentligen mår när jag mådde som sämst. Jag hade taggade utåt direkt, i rent självförsvar. Någon tryckte på de där knapparna som var så känsliga, jag ville bara må bra men mådde rent ut sagt piss!

Livet är idag hörrni, inte när du väger 10 kg mindre, inte när du får på dig en storlek 36 i jeans ( eller någon annan storlek) eller om 4 månader. Livet är nu och du kan forma det precis till det du vill!