Jag förstår att ni tycker att jag tjatar om detta men ni förstår, jag har alltid varit väldigt vilsen. Ångestfylld sån in i bomben och aldrig känt att jag någonsin riktigt hört hemma någonstans… När mamma frågade mig om jag skulle flytta tillbaka till Värnamo då när P gjorde slut var svaret ett bestämt NEJ. Mitt hem är här. och jag har aldrig känt mig så hemma någonstans.

Efter jobbet packade vi (jag, Casandra och Simone) in mat att grilla, frukt i mängder, en icke fungerande engångsgrill och en surfbräda till ett för en gång skull helt vindstilla hav för en underbart mysig kväll med fotografering och häng! Hur proffsig ser jag inte ut med surfbrädan liksom? Jag älskar den! Tänk att min pappa släpade hem den från sin jorden runt resa han gjorde på 80 talet. Han kompis har i efterhand berättat att de aldrig använde, den var tydligen en grym brudmagnet bara 😉

Grillade hamburgare, massa prat, lite ångest som hälsade på, feeling med tårar i ögonen och kommentarer som kan ni fatta att vi bor här nämndes och vi lät definitiv maten tysta mun och bara njuta av allt som hände. Maj månad, 25 grader klockan 18:30 en lördags kväll, vi stranden med några av sina närmsta vänner, jag kan inte tro att det skulle kunna bli bättre faktiskt.

Årets första dopp fick det bli och vi testade även på surfbrädan i ett vindstilla kattegatt. Gick sådär men jag fick sprattla runt lite med den och känna mej lite halvcool. Den gör mej lycklig. Det enda riktiga jag har kvar av pappa känns det som, den gör sig alldeles fantastisk i mitt vardagsrum men det ser inte så dumt ut såhär heller. Kanske man borde lära sig surfa? 😉

Hur har er helg sett ut älsklingar??

PUSS!