Jag åkte hem till Värnamo i måndagskväll. Lite av anledningen att jag inte kommer träffa min familj på länge, lite av anledningen att kolla min lillebror och Hannas nya lägenhet, men mycket av anledningen att få andas. Det har varit en period med ångest involverat den senaste tiden, till och från är den hanterbar. Ja ni som lever med det, ni vet. Vissa minutrar känner man sig som den starkaste lejonhonan i afrika, andra minutrar är jag den räddaste lilla fågelungen i världen. Allt av anledning att jag fortfarande har så svårt för att släppa in människor i mitt liv, allt av anledning att jag har väldigt svårt att lita på folk. Ja jag vet att jag har sagt att jag inte ska pyssla med det, men så går det ett tag, jag känner mig starkare än någonsin när jag hållt mig ifrån det ett tag så jag testar igen och PANG säger det så är jag tillbaka där jag började. Jag mår så jävla bra när det bara är jag!! Hör och häpna, det är något jag aldrig trott va möjligt tidigare, att kunna trivas med mig, bara mig! Men samtidigt är killar kul, det är spännande men samtidigt är det något annat…

Ni alla tänker förmodligen likadant. ” Det är inte så konstigt Sophia, du blev sårad något enormt förra året” eller ” Det har bara gått ett år sen uppbrottet mellan dej och P, det är naturligt”. Och jag vill bara skrika rakt ut, jag vet, hade någon annan råkat ut för det hade jag förmodligen sagt detsamma. Men man är sällan så klok när det kommer till sig själv…

Jag har inte velat prata så mycket om detta tidigare i bloggen, vet egentligen inte varför… men samtidigt känns det fel och falskt av mig att låtsas som att allt är bra! Fast allt är ju sjukt bra, samtidigt som det inte är det typ… Så svårt att beskriva känslan på något vis.

Jag tror ni förstår mig? Skönt att få ventilera lite! Jag vet ju att ni gillar mina lulliga inlägg. Jag känner mest bara MY GAD FIA, DOM kommer inte ens fatta vad du skriver!!!!! Men jag hoppas det! <3

Inget måste väl skrivas i sten, det får väl ta den tid det tar antar. Tillsdess får pussypower tishan ge mig styrka tills jag känner att jag kan producera det helt själv. Kommer aldrig sluta använda den dock, den klär mig!!

Ni är fantastiska och kom ihåg, vi är alla bara människor, helt operfekt perfekta på alla vis!