Trots öroninflammation krigade jag mig igenom helgen, nästan bara med skratt och ett stort leende på läpparna. Jag är så jäkla lyckligt lottad över att ha så fina människor i mitt liv. Hanna, min lillebrors flickvän (min svägerska om vi nu ska vara vuxna) som jag alltid spårar ur tillsammans med. Vi kan liksom sällan vara seriösa jag och hon. Fia som är min plastkusin som jag inte umgåtts med på länge som jag äntligen fått tillbaka kontakten med och Lovisa som jag endast haft business med tidigare, har jag äntligen fått umgås privat med.

Fredagen: Började med en härlig bilresa till Stockholm. Jag körde min nystripade bil och vi möttes av både telefonnummer i rutorna men också bilder på självaste mig. Några hade plockat upp en bild på mig i sin telefon och tryckte upp den i rutan när de körde om oss. Lite creepy kanske…

Väl uppe i Stockholm och incheckade på hotellet käkade vi Vapiano. Jag varierar mig sällan och satsade som vanligt på deras underbara svamprisotto.

Hem för att svida om, snacka lite och fota lite innan vi tog taxin bort till Gärdet, redo för Summerburst dag nummer 1. Höhdpukterna var ju Axwell Ingrosso men jag beklagade mig inte direkt när allas vår Sten-Åke (Steve Aoki) röjde på scenen. Åhhhh vad feeling jag fick och som jag dansade… Vi stod på samma ställe hela kvällen, skrattade, dansade och sjöng med och hade allmänt mycket lyckorus i kroppen… Jag gick lite för mycket all in när det kommer till hopp och studs och sång så min röst försvann den natten. Hanna tröttande på mitt prata och uttryckte sig i stil med ”Men Fia, harkla dig för fan”. Said and done så förstod hon att jag tappat rösten på riktigt, då övergick det till ett asgarv över mina ynkliga försök att konversera. Kul man kan roa någon 😉

Lördagen: Rösten var som bortblåst, hörseln i vänsterörat likaså. Jag hängde med ner på frukost, käkade och medans de andra valde att shoppa dreglade jag stengött på kudden på hotellet. Tror seriöst aldrig jag har utnyttjat en hotellvistelse så mycket som this time. Bra gjort av mig att stanna hemma ändå. Skulle ju ladda upp inför kvällen bravader, med noll röst och halvdöv. Lika bra att sova liksom.

På med the fancy dress jag visade er igår, hopp in i en taxi för att mötas av SÅÅÅÅÅ MYCKET FOLK. Jag antar att Bieber drog en del folk den kvällen för JÖSSES säger jag bara. Himlen öppnade sig och där stod jag och försökte hålla mig torr, med skinnjackan över huvudet och alla Bieberfans som trängdes för att komma fram. Jag känner hur någon knackar mig på ryggen, jag vänder mig och där står en kille och frågar om jag vill ha hans regnponcho. Jag börjar böla, försöker tacka honom med den icke-röst jag och sträcker mig upp och försöker skrika att jag älskar honom för det han precis gjorde. Han blev så glad, jag med. Gulliga han. Bieber var bra, inte lika bra som sist, men bra. Han körde Children vilket såklart gjorde mig överlycklig. Den har man ju repeatat några gånger sen man såg honom i september. Där efter vad det dags för Guetta. OMG! Så bra. Kan ni fatta att han liksom har funnits i typ tio år? Många av hans stora låtar är liksom tio år gamla. hehehe. Och jag fyller 28 på torsdag, hmmmm då fattar man hur länge han har hängt med.

Söndag: Hemfärd, låååång bilresa och jag dog lite smått när jag kom hem. Dock med ett leende på läpparna, för fan vilken helg jag har haft ändå!

Vart mina outfits är ifrån hittar ni i de två inläggen innan detta 🙂

PUSS!