Igår morse ringde klockan vid 04:00. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är tidigt eller sent. Många av er hade ju inte ens gått och lagt sig hemma i Sverige då liksom, då det var lördag. haha. Jag väckte Simone, hon är inte riiiiiiktigt lika morgonpigg som jag är, även om det faktiskt var lite motigt för mig också.

Anledningen till av vi åkte till Siem Reap var just Angkor Wat. Det templet är ju med på världsarvslistan och alla listor som finns på saker du inte får missa innan du dör typ. Jag har länge velat åka till just Kambodja, jag är pinsamt opåläst om landet i sig, helt ärligt talat om Angkor Wat också, men det ser ju heeelt magiskt ut, så jag visste ju att jag ville di när jag väl tog mig till Kambodja.

Idag är jag glad att vi åkte till just Siem Reap, det påminner om Ubud på Bali fast ändå inte. Lugnt, härligt, rofyllt och väääldigt mysigt. Jag skulle ätt kunnat stanna här några dagar till alltså.

Bilderna har världens bästa Simone tagit. Jag, mitt smarto, glömde ju såklart minneskortet på datorn. Vem gör ens så? Hur kan man inte dubbelkolla det liksom?

Vi visste att vi ville uppleva det i soluppgång. Dessvärre var det lite molningt så någon sunrise blev det aldrig riktigt, men ack så mäktigt. Det är svårt att beskriva. Vi hittade en plats lite vid sidan av, där kunde man liksom insupa den här magiska känslan av att vara där. För lets face it, hjääp vad turister där är, såklart. Men det var fantastiskt ändå. Vi gick runt lite men det är galet varmt så ingen av oss ville bli långvariga.

På väg tillbaka mötte vi apan som precis stulit en mango från en av turisterna i hennes ryggsäck. Han var så söt och smaskade i sig med gott samvete. Vi kallade honom Albert Bernard Fetvadd, mest för två namn för att vi inte riktigt kom överens om hans förnamn, och fetvadd för att vi har sjukt roligt åt att jag måste ha det i mitt öra nu när jag badar 😉

Resten av dagen spenderades vid poolen och idag är det dags att flyga vidare. Hallå Sihanoukville, nu kommer vi 🙂

PUSS!