Ja, jag har levt på båda sidorna av ätstörningsträsket. På den ena sidan varken motionerade eller tränade jag och åt i princip bara skräpmat. Jag levde ett väldigt ohälsosamt liv som jag aldrig egentligen trivdes med. Jag hetsåt och hade vid denna tiden perioder av bulimi. Jag levde i konstant självförakt och självhat. Jag var livrädd för att gå upp i vikt och kunde vakna i panik om nätterna för att prova mina jeans för att se så att de fortfarande passade. Jag minns att jag vägde mig men vågade inte se siffran på vågen, den fick mamma hålla koll på medans jag i perioder kämpade med diverse dieter och att finna den där balansen i mitt liv, där jag skulle kunna vara nöjd. Här levde jag med diverse förbud så som godisförbud och dylikt och jag levde i en dålig relation till mig själv och min kropp. En relation där jag verkligen vantrivdes.

Det hände något 2013. Jag bara bestämde mig en dag. Jag var trött på diverse dieter och mina konstanta ätstörningar som spökade i skallen på mig. Jag ville hitta balansen, jag ville träna, jag ville äta hälsosamt, jag vill må bra. Men framför allt ville jag gå ner i vikt. Till en början levde jag hälsosamt. Jag åt bra (alldeles för lite men näringsrik mat och bra mat) jag käkade godis och sånt jag gillar på helgerna och ja började motionera. Jag älskade det. Jag började se resultat på vågen och kände att jag verkligen hittat min grejj. Men mycket vill ha mer, jag ville gå ner i vikt snabbare och snabbare och därför la jag i en hårdare växel på både träning och kostfronten. Jag började styrketräna, dricka diverse protein shakes och celsius. Jag vägde mig 10 ggr om dagen och rädslan för att gå upp i vikt var större än någonsin!

Jaa, jag blev en typisk träningsinspiration och ville själv va en som inspirerade till ”det hälsosamma livet”. Portionerna blev mindre och mindre medans träningen ökade. Jag nådde min målvikt som då var 65 kg men jag kunde inte förstå varför jag bara mådde sämre och sämre. Min ångest blev mer påtaglig. Helt plötsligt var jag fast på andra sidan av ätstörningsträsket. Från att ha gått från ohälsosamt och ingen träning till att den näringsrika kosten jag dagligen åt helt plötsligt också var ohälsosam?! Hur fan är det ens möjligt!?

Som jag tidigare skrivit kan man äta hur mycket morötter och näringsrik kost som helst, mår man inte bra psykiskt så är det inte hälsa. Du kan träna hur många gånger som helst i veckan, men har det satt sig i huvudet på dig och du helt plötsligt endast tränar för att du måste och känner dig tvingad, är det inte längre hälsosamt.

Så var befinner jag mig idag? Tja, jag skulle säga någonstans mitt i mellan. Jag är långt ifrån den där hetsiga träningsprofilen som gick på kostschema och ville tävla i bikinifitness. Jag är också långt ifrån den där tjejen som aldrig kunde tänka sig att motionera och äta bra mat. Jag har äntligen hittat den där balansen i livet där jag trivs, där jag mår väl. Min kropp trivs, jag trivs. Jag blandar hälsosam mat med livets goda och jag motionerar på ett eller annat sätt flera gånger i veckan. Jag pendlar mellan gymmet, promenader och min nyfunna kärlek Yogan. Jag vaknar och känner efter vad kroppen vill göra och låter hjärtat styra.

Jaa, ett kroppspositivt liv för mig inkluderar faktiskt motion/träning. Skillnaden från mina 12 år av diverse ätstörningar är att jag idag inte är extrem åt något håll, jag gör allt liksom lagom. Det har tagit mig 12 år av självförakt att komma hit, men jag hade nog aldrig landat här om jag inte gått igenom det jag gjort. Jag önskar bara att jag kommit på det tidigare, och besparat mig själv många många år av missnöje och hat.

Mitt liv började när jag accepterade mig själv. När jag slutade sträva efter en speciell vikt på vågen, när jag slutade jämföra mig med andra och när jag slutade längta efter att gå ner i vikt. Helt plötsligt blev fokuset något helt annat, att må bra, inifrån och ut.’

Vet ni hur tacksam jag är över att kunna traska ut i trädgården på morgonen, rulla ut yogamattan i strålande solsken och kunna göra ett 15 minuters yogapass inklusive lite mindfullness. Tacksamhet alltså!! <3 Som sagt, följ kroppens rytm. Vad vill den?