Heeeeeej mina hjärtissjärtisar! Och välkomna till fiiaan.metromode.se 2019 ð Hade ni ett fint nyår? Här blev det lugnt i goda vänners närhet. Jag är ingen rolig människa som gravid alltså, konstant trött verkligen. Så jag blir inte särskilt sen på kvällarna numera, men det var skönt att vi var tre gravida i sällskapet, man var ju inte ensam om den känslan direkt.
Vi kickar igång året med lite graviduppdatering och ja, jag låter rubriken tala lite för sig själv. Känslorna strömmar igenom mig just nu och det känns mer och mer verkligt det här, i år är året det kommer ske liksom. Det är inte längre nästa år, utan i år!
Cravings/Dille: Jag låter pepsi maxen flöda. Skulle inte säga att jag känner något speciellt behov efter något annat. Lite godis hade inte suttit fel i skrivande stund men det beror nog inte på cravings utan istället det konstanta intaget av sötsaker under dessa veckorna som varit ð Men ja, pepsi max är och kommer kanske förbli min last. Det finns inget godare att gå upp morgonen och knäppa en iskall pepsi ð MUMS!!
Sömn: Förutom att jag kissar från och till hela tiden så är nätterna bra! Men jag känner mig aldrig riktigt utvilad nu. Jag märker att min kropp kräver så mycket mer sömn och vila än vanligt, så jag antar att det bara är att ge den det? ð
Mående: För övrigt mår jag fint. Trötthet känns egentligen rimligt med tanke på att min kropp faktiskt skapar ett liv och jag försöker som sagt lyssna på den och ge den vila. I fredags förra veckan var jag helt slut. Då hade det varit lite för mycket och kroppen krävde en dag där jag inte gjorde något alls. Så ja, jag förbereder väl mig på det mesta just nu i detta skedet, att graviditeten kommer bli tyngre och tuffare. Men ja, som sagt, jag är tacksam så länge jag känner mej pigg ð
Kropp: Magen växer och jag i takt med den känns det som. Yogan gör mig gott och jag försöker gå 10 000 steg om dagen. Men ja, konditionen är ju inte där den en gång var och då va den långt ifrån bra kan jag säga ð Några trappsteg eller att göra vardagssysslor lite för snabbt gör ju en för tusan andfådd men även det är rimligt tydligen. Nu kan man även se på magen när Lillis sparkar och Rasmus kan vara mer involverad vilket är roligt, ungen kommer säkert vara gigantisk när den ska födas ut med tanke på krafterna den har när den sparkar. Heheheehe, Barnmorskan: ”Jaaa du Sophia, detta blir nog en riktigt stor bebis att förlösa”. Jag: ”Aja, okej, det signade jag inte upp för, tror bebisen får stanna där inne ” ð Näää men skämt o sido, då modekakan ligger i bakvägg gör det att jag lättare känner rörelserna och just nu är det bara mysigt, och märkligt. Hela denna grejjen är ganska märklig egentligen. Jösses vad jag babblar på, jaja….
Övrigt: För övrigt börjar hela grejjen kännas mer och mer verklig. Spjälsängen har flyttats in till sovrummet för att Elsa ska vänja sig vid att den står där, och babyrummet har påbörjats! Skötbordet inhandlades häromdagen och ja, det börjar som sagt kännas mer och mer verkligt. Jag har så mycket tankar i huvudet just nu kring detta och det känns helt overkligt att det om närmare 4 månader ska finnas med en bebis i vårt liv. Jag kan inte riktigt förstå det, kan inte riktigt ta in det. Att det ska ligga en bebis i spjälsängen som liksom är min, vår. Vårt ansvar. Herregud, hur fan ska jag reda ut detta? Samtidigt som jag att totalt överfylld med hormoner och så jäkla glad över att detta händer, det känns som en så stor resa. Samtidigt är jag räddare än någonsin… Jaa, ni ser ju, jag har för en gång skulle svårt att sätta ord på mina känslor, det är så mycket som snurrar. Men ja, det finns kanske en anledning att man är gravid i 9 månader, inte bara för att bebisen ska växa utan för att mamman ska växa till just mamma också!? Det tror i alla fall jag.
Det känns i alla fall superroligt och superskönt att ha börjat med babyrummet. Jag är ju en person som älskar att planera och ha rutiner på allt. Jag vägrar att vänta med allt till sista sekund. Skönt att sprida ut allt lite tycker jag, det gör mig lite lugnare.
Herregud, detta var ju det lulligaste Gravidinlägget hittills tror jag. Jaja, det är som vanligt när jag ska skriva om viktiga känslor och tankar, det blir bara en massa babbel. Kan ni relatera ens? hahahaha ð
I slutet av allt kommer det en bebis till oss, och den kommer bli så enormt älskad och jag tror att när den väl kommer, så kommer man undra hur man levde utan det? Eller hur? <3
PUSS!!
