Hej mina fina fina vänner! Hoppas ni mår alldeles utmärkt?? Jag ber om ursäkt för min tystnad här, ännu en gång. Men ja, ni vet ju vad det beror på. Natten mellan söndagen och lördagen hade jag så mycket värkar att jag faktiskt trodde att förlossningen skulle komma igång under dagen igår. Men icke sa nicke. Så vi har verkligen bara slappat i helgen och varit ute och njutit av det otroligt varma vädret. I Halmstad har vi liksom haft hela 20 grader!? Huur sjukt? I vilket fall som helst, nog med babblande, nu till ämnet nedan.

Förr förra veckan kördes ju en q/a på gvfv på YouTube och dessvärre klipptes en del frågor och svar bort ( det är inte jag som klipper avsnitten så kan inte alltid styra över det) .

Därför tänkte jag att jag helt enkelt ska svara på de frågorna som föll bort här ❤❤

Q: Hur ser jag på att vara gravid och visa/prata om det offentligt i sociala medier?

A: Det är kämpigt i mellanåt då man hela tiden möts av dem som kan bättre och vet bättre, alla tips, råd och kommentarer MEN jag ser det som otroligt viktigt. Ingen graviditet är ju den andra lik, därav tror jag det är viktigt att dela sina upplevelser kring det för att få ökad förståelse till alla olikheter. Dessutom vill jag kunna inspirera de som kanske känner sig ensam i sina graviditeter och kanske ifrågasätter sina känslor och tankar. Förmodligen finns det någon därute som går igenom lite samma känslor och tankar som du, då är det viktigt att vi delar med oss och är öppna <3

Q :Vad hoppas du på för kön på bebisen?

A: Åhhh vi hoppas såklart inte på någonting. Lite därför vi inte tagit reda på könet också, för att det helt enkelt inte spelar någon roll för oss vad det blir. 🙂 Men sen start har jag haft en känsla om vad jag tror att det är i magen och från start har det känts som en liten flicka. Jag kan inte svara på varför det känns så, det bara gör det. 🙂 Men vi hoppas inte på något speciellt kön, bara att allt ska få gå bra och att Lillis är frisk <3

Q: I vilken vecka berättade ni för era anhöriga om graviditeten? Och hur berättade ni?:)

A: Vi berättade väldigt tidigt i graviditeten. Vi fick ju reda på det redan i veckan 4 typ och berättade det direkt. Då vi plussade på Rasmus födelsedag så va vi hemma hos hans föräldrar redan samma dag och åt middag 🙂 Så jag köpte en liten T-shirt  och skrev på T-shirtens rygg ”Jag ska bli storasyster”. Sen fick Märta ha den på sig under hemma hos svärisarna och de tog ett tag innan de kopplade. Sen fick dem en helvit body där det stod till farmor och farfar på 🙂

Jag ringde till mamma och Stefan och sa att vi spontant tänkte komma hem den helgen. Och direkt när vi kom så gav vi bort en liten presentpåse med en body i där det stod till mormor och morfar. Dem blev så överraskade och hade verkligen inte förväntat sig det 😉 Så mysigt!

Q: Hur länge tror du ni kommer vara kvar på BB?

A: Åh, detta är ju så svårt att svara på då man inte har en aning om hur man kommer att må eller känna men i ett drömscenario vill jag åka hem direkt och inte vara kvar på BB alls. Det beror ju förståss på när man föder också. Man måste ju stanna 6 timmar efter förlossningen i vilket fall, och om man då fått på kvällen vill man ju kanske inte åka hem mitt i natten så då stannar vi ju 🙂 Men föder vi på morgonen eller tidig eftermiddag och allt går bra och jag känner mig trygg så vill jag hem direkt 🙂

Q: Har ni kommit överens om ett efternamn till Lillis?

A: Ja, det blir dubbelefternamn än så länge, Anderberg Månsson 🙂

Q: Va graviditeten planerad? Hur visste ni att ni var redo att bli föräldrar?

A: Ja, graviditeten vad planerad 🙂 Angående hur vi visste att vi var redo så har nog Rasmus alltid varit det och vi pratade om det tidigt i förhållandet hur vi ser på hela familjegrejjen då det är otroligt viktigt, enligt mig, att göra det. Man vill ju kanske inte vara tillsammans och skapa ett liv tillsammans i 3 år för att sen inse att partnern man lever med inte vill samma sak som en själv, i alla fall inte vår ålder. Så vi pratade om det och Rasmus var tydlig med att han hade en önskan om att få bli pappa snart medans jag ville vänta lite. Men med tiden växte det fram hos mig också, då vi umgicks otroligt mycket med andra barnfamiljer och vad omringade av personer som skaffade barn och i takt med att jag insåg att det är Rasmus jag vill vara med så blev det liksom självklart även för mig. 🙂

Q: Hur kom ni på att kalla bebisen Lillis?

A: Lillis påminner ganska mycket om ett utav namnen som står högst upp på vår namnlista om vi säger så 😉 Så thats why det blev Lillis 😀