2014 VS Idag
Hej fina ni! Oj vad dagar kan se olika ut med barn. Idag har jag fått noll vettiga saker gjort typ medans de två andra senaste dagarna rullade på hur bra som helst. Idag har jag varit fastklistrad i soffan med en trött och gnällig Ingrid i knäet. Nu har hon äntligen somnati sjalen och jag har fått händerns fria att knåpa ihop ett litet blogginlägg ❤
Många av de frågor som jag ofta får handlar om hur jag lyckats kommer dit jag kommit idag, med bra känsla och en sund kroppsbild. Jag förstår varför denna frågan mer än ofta trillar in, för det känns som en helt omöjlig sak att lyckas med i livet. Jag förstår att det känns så. Men det går!
Veckans fråga
Jag går just nu i behandling för bulimi. Jag vet inte exakt vilken behandling du hade men hade du ett matschemat för det har jag. Om du hade det hur hanterade du att ”sluta följa” matschemat. Exempelvis jag måste titta på schemat och mäta i dl hur mycket jag tar till frukost. Om jag släppe på att mäta ex. Yoghurt till frukost får jag så mycket ångest samtidigt som jag så gärna vill kunna äta normalt men ändå utan ett matschema.. Kanske luddig fråga men undrar mest hur du lyckades komma dit du är idag?
Jag behandlades aldrig för min bulimi då jag inte hade bulimi vid det tillfället då jag sökte hjälp. Istället behandlades jag för min kroppsfixering och fick gå i Kbt för att få bukt med det. Helt fantastisk hjälp om du frågar mig.
Jag fick genomgå flera möten och tester på ätstörningsmottagningen när jag sökte dit, bland annat ett möte där man fick äta lunch tillammans med en sjuksköterska där dom samtidigt bedömde mitt förhållande till mat, hur jag åt och vad jag kände kring det. Det var även ett psykologist test på datorn samt ett möte med en psykolog och sjuksköterska. Efter dessa tre möten fick jag då beskedet att de skulle behandla mig för min kroppsfixering och min syn på min kropp. En behandling som jag är så glad över att jag fick då vi liksom jobbade inifrån och ut och bearbetade känslor och tankar.
(På bilderna är jag på semestet i Asien 2014/2015 och är som sjukast)
Jag fick också hemuppgifter som skulle göras hemma när jag kände och tänkte olika saker. Kbt:n och min kurator var till en enorm hjälp men mycket av jobbet gör man också hemma!
Det som fick mig att ”lyckas” va nog till stora delen min enorma vilja! Jag ville leva livet, inte genom ständigt sträva efter att se ut som någon annan, jag ville leva det som jag. Jag hade bestämt mig för att helt enkelt börja leva och njuta så länge livet varar. Och sen den dagen, då jag tog upp telefonen och ringde till ÄM har jag inte sett tillbaka en enda gång. Det är helt enkelt INGET alternativ för mig att återgå till det livet jag en gång levde. Därför jobbar jag dagligen med mig själv och mitt välmående och prioriterar mitt eget mående enormt högt! Sett hjälpte sen ätstörningsmottagningen mig att uppnå. ❤
Bilder från nu!
Känner du dig inte nöjd med upplägget dem ger dej, säg det ❤Det är du som ska må bra och ta dig ur detta! Berätta för dem hur du känner!
Att bli frisk, att välja att vara frisk och må bra, är det bästa beslutet jag någonsin tagit för mig själv! Jag blir fortfarande så enormt ledsen nör jag ser bilderna från 2014 på livets resa i Asien och minns hur jag inte kunde njuta. Det enda jag kunde fokusera på där och då var min vikt!
Det är inte värt det! Livet pågår och det kommer inte tillbaka! Lev det!
Puss!