Jag trodde faktiskt att jag skulle slippa gå igenom mer smärta detta året. Med bara några veckor kvar lyckades det ändå hända, det som inte fick hända och något som får min tårar att rinna när jag skriver detta.
Min fina fina tjej. Som varit ett sånt enormt stöd för mig detta året och som lyckats få mig att le de dagarna jag inte trodde det var möjligt. Min fina Charlie var jag tvungen att ta bort i fredags.
Ni som hängt med länge vet ju att jag och P skaffade två katter förra året på sommaren. En liten Charlie och en liten Elsa. Ni som har djur vet ju hur man blir, helt förälskad och man älskar dem så mycket som om det vore ens egna barn, en familjemedlem.
När något händer och det går så jäkla fort att man inte förstår gör det ondare än någonsin. Att hon varit sjuk länge visste jag inte och att man kan bli dålig så fort är svårt att förstå. Veterinären trodde ett medfött fel på njurarna och jag fick ta ett utav de svåraste besluten jag någonsin tagit. Min fina tjej, som jag älskar dej, jag gör verkligen det.
Vår lilla familj har splittrats under det här året, jag och Elsa kvar. Grymmaste tjejligan there is <3