Godmorgon måndag! Grym vecka att se fram emot,massa skojj saker men den mest specifika anledningen får ni veta ikväll, tror jag glömt berätta det nämligen 😉

Hur har helgen varit? Min har faktiskt varit strålande. Jag är flängt land och rike runt (höll jag på att säga men nästan, love it)

Jag fick frågan vart mina mjukisbyxor är ifrån, jag älskar dem verkligen och de kommer härifrån. (adlink)

Fredag: Innebar en heldag på jobbet på TM innan det blev hemfärd till Värnamo för påskmiddag med familjen. Älskar verkligen att köra bil denna tiden på året. Hög musik och solen som liksom bara skiner. Hur härligt är det inte egentligen?

Kvällen blev supermysig men jag blev inte långvarig. Bilen rullade nämligen tillbaka klockan 07:00 på lördags morgonen redan.

Lördag: Upp i ottan, hemfärd mot Halmstad för en fantastisk frukost hos Casandra i hennes och Sebbes nya lägenhet innan några timmars jobb. Det var sen dags för 30 årsfest!! Jag spenderade några timmar hemma hos Allis innan där vi drömde oss iväg till Summerburst samt till vår kommande villa på Bali (ja vi har inte köpt någon än men drömma, japp, det gör vi). En grymt rolig 30 årsfest slutade omkring 23 för Fia, jag var nykter och nöjd och ville sova. Så det gjorde jag 🙂

Söndag: För ovanlighetens skull hade jag inte ställt någon klockan, härligt. Vaknade sju, såklart men låg och drog mig till klockan var i alla fall 08:30. Skönt när man inte har någon tid att passa. En stor kopp kaffe och jag hade tänkt mig gymmet. Det var dock strålande solsken och kroppen kändes lite nere om jag ska vara helt ärlig. Det blir helt enkelt inte alltid som man har tänkt sig, eller typ aldrig som man har tänkt sig, och jag behövde en lång promenad ner till stranden för att rensa tankarna. Och samla inspiration till hur jag ska kunna bli en ÄNNU mer självständig människa. Livet får inte springa förbi mig, jag är livrädd för det. Tips?

?

Simone dök upp klockan 11:30 och vi planerade rutten för Kambodja. På onsdag ska vi boka den första delen av resan, Siem Reap och Ankor Wat! Jag är galet exalterad över detta alltså.

Vi bokade sedan biljetter till fotbollen och vi kilade bort till Örjans Vall för att välkomna sveriges bästa lag, MFF. Vem möter jag vid ingången till Örjans? P, såklart. Jag svär att det är sant att mitt hjärta stannade. Herregud, inte sett honom sen i juni förra året och hur konstigt är det inte att det händer NU, när det är ett exakt ett år sen det tog slut. Jaaaa, mer om det får ni läsa imorgon, då är det nämligen ett år sen exakt!

Vinst till MFF, såklart och kvällen avslutades med räkmackor hemma hos Sanna och Jeppe. Ja ni ser ju, YOLO.