Hur blir man av med sin ångest?

Jag fick frågan på instagram här om dagen, jag svarade på den såklart, men jag kände mig inspirerad till att göra ett blogginlägg om det också. Jag vill så gärna skriva långa och personliga svar till er alla men som ni säkert förstår får jag många många mail/meddelanden/kommentarer om dagen, därför blir det svårt. Men jag gör mitt bästa för att snappa upp era frågor och svara på dem såhär, många av era frågor liknar varandra och jag gör allt för att kunna hjälpa er på det avstånd jag är <3

Denna frågan har jag ställt många många gånger, Jag har googlat, jag har frågat nära och kära samt psykologer och jag har nog börjat inse att det inte går. Jag tror faktiskt inte det går att bli av med ångesten, inte helt.

Jag har alltid levt med ångest, i alla dess former. Har det inte varit separationsångest har det varit ångest i förhållande till min kropp eller till relationer och ibland, under vissa perioder, har det varit kombinationer av dem samtidigt. Jag är uppvuxen med det, min pappa led av grov ångest och om det är ärftligt är jag säker på att det är därifrån det kommer.

Jag lever med ångest än idag. Det är inte kroppsrelaterat längre utan kommer i form av oro. Den senaste tiden, eller de senaste året, har det kommit i form av relationsångest. Jag har haft ångest och rädsla för att bli ensam och har haft extremt svårt för att lita på folk i min närhet.

I samband med detta har jag fått öva. Öva på att lindra tankeverksamheten och försöka att inte skena iväg, helt enkelt försöka hålla ångesten och tankarna på en rimlig nivå och sakta ner det, innan det går för långt. Detta är svårt hörrni och det kräver mycket träning, men det går. Jag skulle säga att det funkar till all typ av ångest, kroppsrelaterad som relationsångest och separationsångest. Ni kommer tycka WTF när jag skriver det jag gör MEN döm inte innan ni testat hörrni, jag lovar er, övar man kommer detta kunna hjälpa er, men ni måste ge det tid!

Hur gör jag för att hantera min ångest?

Det jag gör är nämligen att, ANDAS! Japp, ni hörde rätt. Jag fokusera på andningen för att inte skena iväg i mitt ångesttänk. Antingen väljer jag bara att vara väldigt fokuserad på in och utandning när jag känner ångest, eller så kör jag MINDFULLNESS. Återigen skriver jag att det tar tid, det tar tid att lära sig fokusera på sin andning, att vara närvarande och att jobba med Mindfullness. Jag är långt ifrån nära att vara hälften så närvarande som jag vill, men det går att träna upp!

Jag använder mig av en app som heter kort och gott, MINDFULLNESS. Den är grym. Där kan man ställa in hur långt tid man vill köra ( hur många minuter alltså), om man vill ha en person som pratar under tiden (vilket jag rekomenderar i början) eller om man endast vill ha lite härligt bakgrundsljud och köra själv.

Jag har endast kört tre minuter hittills, jag vill komma in i det lite och inte sitta för länge till en början. Och dessa tre minutrarna dela jag upp i tre olika faser. 1 minuten fokuserar jag på andning, in och ut. 2 minuten fokuserar jag på tacksamhet (jag rabblar upp allt jag är tacksam för och riktigt tar in det, det handlar inte om att få in så många saker som möjligt utan verkligen känna dig tacksam). 3 och sista minuten fokuserar jag på att le. Jag sitter alltså och ler i en minut.

Erkänn ni tänker ”Fan fia, va löjlig du är, sitter du och ler i en minut”- Yes, I do! Och tro mig, testar ni detta kommer ni förstår varför jag gör det. När man ler blir man varm i hela kroppen, det påverkar en otroligt mycket. Jag lovar er.

Är jag på platser där det är folk runt omkring mig brukar jag endast köra andningen. Långa inandningar genom näsan och att sen tömma lungorna på luft ut genom munnen. Det lugnar, och det kommer med tiden lära er att hantera den ångest ni känner. Inte ta bort den, men ni kommer känna att ni efter ett tag accepterar ångesten för vad en är. För någonstans handlar det om att bli vän med sin ångest, den är en del av dig och den du är. Du måste bara acceptera den att den finns där och hantera den, så kommer den inte påverka ditt liv så starkt längre. <3