Mina inlägg brukar (enligt mig själv) vara ganska positivt inriktade. Dock idag, kommer det bli lite bittert, men framåt slutet hoppas jag att ha kommit fram till något som kan peppa mig, som alltid.

Min matlust har pendlat otroligt mycket de senaste månaderna, enda sedan vi kom hem ifrån Asien egentligen så har min matlust skiftat. Vissa dagar fungerar det hur bra som helst och då kan de funka i veckor, för att sedan vända helt och ingen mat smakar.
Just nu är jag inne i period där inget smakar. Dock inser jag me roch mer hur viktigt maten är för min kropp, jag vaknar på morgonen, helt energi och orkelös, så trött att jag de senaste två mornarna inte orkat genomföra träningspassen jag har planerat.

Jag var på mitt första KBT möte igår, vilket kändes grymt bra. Hon nämnde att jag inte ska göra så stor grejj över det här med maten, äta bör man, annars dör man liksom;) Och det stämmer ju! Så idag har jag skitit i min dumma matlust och valt att inte äta yoghurt till varje mål utan istället tvingat mig själv till ”riktig” mat till både frukost och middag.
Jag känner mig piggare och hoppas på att kunna genomföra mitt benpass imorgon.

Ikväll ska matlusten dock får sig en fetingsmäll på käften, jag blir bjuden på middag av min bästa vän som födelsedagspresent, vi ska till Olearys och sen hem till henne och lille Olsson och kolla film 🙂
Jag är just nu lite fastklistrad vid min telefon, JA mer än vanlig 😉 Min mamma ringde i morse och berättade att vår älskade, söta, fantatiska, underbara Moltas (hund) igår hade visat tecken på att han är gammal.
Jag kan ärligt talat säga att jag aldrig någonsin ens velat tänka tanken av att han en dag kommer försvinna, för vad ska jag göra utan honom?
Jag håller mina tummar, och snälla, gör det ni också, att jag får ha honom kvar i några år till!

PUSS!