Hej på ER från ett underbart Kos!
Benen börjar bli bruna och jag vill aldrig åka hem, som vanligt!;) Men ja, what to di egentligen!
Hörrni jag får massa frågor av ER vilket jag älskar, TACK!!! Många är liknande frågor och jag tänkte ta och sätta ihop ett litet blogginlägg om just dessa två frågorna jag fått då jag vet att ni är fler som undrar 🙂

Q: Hej måste säga att du är en sjukt stor inspiration! Men undrar om hur mycket du tränar? väger du dig något? hur ofta äter du tex godis eller liknande? du är grym!

– Tack snälla söta du! Det känns helt otroligt att ni ser mig som en inspiration, det för mej lycklig då det faktiskt är något jag vill kunna göra, just inspirera!
Till din fråga så tränar jag cirka 6 dagar i veckan, mycket styrketräning främst men även lite inslag av konditionsträning när jag känner för det!

Nej jag väger mej absolut INTE! Min sambo fick nog av mitt tvångsvägande och bokstavligt talat slängde vågen i soprummet!
Detta är jag så jäkla lycklig över att han gjorde för jag märker nu att jag va besatt av att väga mig och det styrde mitt liv något otroligt! Jag har alltid haft en målvikt, för mig har 65 kg varit heligt! Varför egentligen? Jag va inte lyckligare när jag vägde 65 kg, just för att mina problem sitter i huvudet, inte i kilona på kroppen!
Så nej, jag väger mej inte, kommer aldrig göra det och bryr mej faktiskt inte alls längre om vad jag väger!

Åhhhh godis!!! Haha! Jag har släppt alla mina förbud mot mig själv! Jag har tidigare varit otroligt hård med bara en godisdag i veckan vilket resulterade i att jag ofta överåt när jag väl åt!
Nu har jag inte några speciella dagar när jag får äta godis utan jag äter när jag vill vilket kanske blir 1-2 ggr i veckan, någon gång mer kanske!
När jag slutade förbjuda mig själv försvann även suget, men när jag väl är sugen ser jag ingen skillnad om jag äter det på en onsdag eller lördag?:)

Q:Hej vill först säga att du är en stor inspiration och sättet du tänker på är så bra alltså det man får ta del av iaf. Men iaf har förstått det som att du har haft erfarenhet av ätstörning, hur var den? vad gjorde du för att ta dig ur den? hur började du äta ”normalt” igen.

– Hej fina och tack snälla du för komplimangerna!
Jag har en ätstörning kan man säga eller ja, ingen ätstörning som man kan sätta namn på här hemma men ja, jag behandlas för en typ av ätstörning på en ätstörningsmottagning där jag bor!
Jag lider av kroppsfixering bland annat och får i kbt för att få balans på mina tankar och så!
Jag är inte ur den ännu och det kommer ta långt tid att göra det, om det ens kommer gå helt!
Jag jobbar mycket med att hantera mina tankar kring min
Kropp samt hur jag gör när jag får den här kroppsångesten som kan komma och gå! Detta gör jag som sagt genom KBT vilket är det bästa beslutet jag NÅGONSIN tagit!
Jag har aldrig svält mig själv på det sättet att jag låtit bli att äta under långa perioder, jag har ätit väldigt väldigt lite pga en så kallad ”demon” som jag har i mitt huvud som berättar elaka saker för mig när jag äter!
För mig hjälpte det att ta bort alla förbud! Jag ville inte längre leva att begränsat liv med kostscheman, dieter och konstant kaloriräkning! Det är INTE så jag vill leva mitt liv! Därför bestämde jag och min terapeut att jag ska börja äta igen, 6 mål mat om dagen! Det låter enkelt, det va det verkligen inte MEN jag ville! Och man måste vilja för att kunna ta emot hjälp, man måste VILJA må bra och man måste ha fokus på målet hela tiden, varför man gör detta! För hade man velat leva med ätstörningar hade man ju aldrig grubblat över annat, eller hur?
Jag rekomenderar ALLA att söka hjälp! Det är inget som är pinsamt, hemskt eller skämmigt! Det är något som är grymt modigt, starkt och något som gynnar dej i längden, det lovar jag dej!!

Jag hoppas verkligen detta har hjälpt ER och jag finns mer än gärna här och stöttar om det skulle va något! Vi är ett team och utan att känna ER vet jag att ni är ett gäng grymma personer som förtjänar välmående! Det för alla!

Puss på er!!