Lite söndagstankar i vanlig ordning!
Jag har inte varit på topp den senaste tiden ska jag säga, jag har nog egentligen varit ganska jobbig när det kommer till mina nära och kära! Ganska gnällig och sådär;)
Att våga säga orden; Jag mår dåligt! Att väga svara på frågan; Hur mår du? – Nej det är sådär!
Det är inget som är enkelt i mitt liv! Jag är den där glada ptjejen, den där positiva tjejen, hon den där som alltid är glad och sprallig och kan inte vara ledsen!
Haha jag har till och med fått frågan?! Kan du vara ledsen? EHHHH JAAAA! Det kan jag!
Och dom gångerna man kanske inte varit på topp har jag direkt fått försvara varför, för jag är ju den där glada tjejen!

Den senaste tiden är det som luften varit lite ur mej! Jag har haft mycket och göra och levt efter ett schema som varit fullspäckat! Release, reklaminspelningar, blogg, podd, instagram, familj, vänner, mat, bak, handla, shoppa julklappar, resa, planera, projekt x3! Ja ni hör ju!
Är detta välmående? Nja, inte direkt! Sakerna jag gör är välmående, men inte i mängden som omfattas just nu!

P va med för första gånge på ÄM i tisdags! Kändes som parterapi typ;) haha! Nej men skämt och sido så blev det nästan det!
Jag älskar att gå till ÄM! Jag älskar att få hjälp med mig själv! Det är inte pinsamt, det är inte det minsta jobbigt, jag älskar det! Jag växer, och jag lär mig nya saker varje gång!
Och den gången var det skön att P var med, han fick liksom en inblick i vad jag gör och har gjort nu i ett halvårs tid! Det är viktigt för mig, vi lever ihop och han är en del av mitt liv!

Åter till att jag varit lite ledsen, ja…
Jag är en person som älskar att ge, att trösta, att finnas där också jag sätter alltid alla andra i första hand.
Men ibland så brister det? Ja även för mig och så har det väl lite varit denna veckan. Då känner jag mig så fruktansvärt liten, och jag känner mej ensammast på jorden.
Precis som att jag har gett allt jag har och inte kan ge mer nu.

Ibland behöver man själv någon att stötta dig emot, ibland behöver man falla och ibland få vara den som istället blir tröstade och uppvaktad, och det är okej! Ett sms, ett telefonsamtal kan då göra så fruktansvärt mycket!
Att någon talar om för dej när du gjort något bra, sagt något grymt eller bara en stor kram!
Flisan gav mig den finaste komplimangen här om dagen! Jag berättade för henne hur jag kände, att jag kände mig vilsen, stressad och liter orolig inför det kommande året!
Då sa : Fia jag tror många har svårt att förstå hur mycket du ligget i, hur mycket du jobbar och hur hårt du sliter med allt du håller på med! Det är svårt för folk att se, men jag ser! HON SER!
Hur några meningar kan få en att känna helt annorlunda! Flisan ser, jag är inte ensammast på jorden!

Tänk lite extra på era nära och kära idag! Säg något fint, krama en gång extra, fråga personen hur HEN mår, för du inte det ofta är det tid att göra det nu!
Va rädda om varandra!