Jag har alltid hatat min former, jag har alltid suktat efter en petit, liten och slank kropp utan min rumpa, utan mina höfter och allt det dära…

Idag ser jag på det hela annorlunda. Idag försöker jag älska min kropp. Jag ska inte ljuga, det är inte varje dag jag ser mej i spegeln och endast känner fröjd! Absolut inte! Det tar långt tid att lära sig att älska sin kropp men man måste försöka göra det, för du ska ju trotsallt leva med din kropp hela livet så man kan likaväl börja älska den!

I början, för cirka ett år sedan, handlade det bara för mig om att gå ner i vikt och få en snygg kropp, det kan jag helt ärligt erkänna.
När jag nu är där jag är inser jag ju att det inte alls handlar om det. Det handlar om att komma till en punkt där man känner ett välmående och en trygghet, i sig själv!
Idag tränar jag inte bara för att nå mina mål, jag tränar för att jag faktiskt mår bra av det! Min kropp mår bra av att träna, min kropp mår bra av den hälsosamma maten jag stoppar i mig, och ja, den mår faktiskt bra av godiset jag stoppar i mej på lördagskvällen också (även om ångesten fortfarande finns där i mellan åt)! 🙂

Man kanske aldrig blir helt nöjd med utseendet på sin kropp och dess utveckling, men är det meningen att man ska bli det då?
När man väl är nöjd sen, ska man då sluta utveckla den helt? Never! Jag älskar att att se förändringen i min kropp, jag älskar att se hur min kropp blir starkare och orkar mer!

Huvusaken är att Man försöker accepterar att jag är jag och att min kropp är fin precis som den är! Det är svårt men det måste ju gå, på något sätt?

 Lycka innebär inte viktnedgång för alla, man är fin precis som man är, med eller utan höfter, med eller utan rumpa, överviktigt som underviktigt och normalviktigt, spelar ingen roll. Man kan vara minst lika lycklig oavsett. Det handlar om hur man mår i sig själv! Jag mådde inte bra!

Förvandlingen går inte på en dag, tyvärr!  Man måste ge det tid! Jag antar att min kropp kommer tacka mig och belöna mig i längden, även om det kanske inte märks på vågen och måttbanden hela tiden. Jag försöker skita i siffrorna och tänka på hur jag mår istället Siffrorna är ju trotsallt bara siffror (försöker jag intala mig själv) och mitt välmående borde inte baseras i dem siffrorna. Mitt välmående ska baseras i mej, individ för individ!

Idag behövde jag denna puschen, titta tillbaka och se hur långt jag har kommit! Nu kämpar jag för att älska min kropp, inte för att hata den!