För mig började det redan vid 13- 14 års ålder. Den där vikthetsen, den där kroppsfixeringen och de konstanta tankar kring att jag inte dög, jag var för tjock.
När jag var 16 utvecklade jag bulimi. Nej, jag kräktes väl inte hela tiden men vissa perioder gjorde jag det oftare än andra. Speciellt när ångesten satte in, när jag hade ätit något som ansågs som onyttigt eller liknande.
Det var ett sätt för mig att straffa mig själv då, likaväl som vågen varit det sättet på äldre dagar, samt att stå framför spegeln och kritisera mig själv med så otroligt fula ord.
Mitt liv har vänts helt ut och in i mellan åt, just för att uppnå mindre siffror på vågen! Svält, kräkningar och dieter har under så länge jag kan minnas varit min lösning på att må bra!
Kroppsfixering och vikthets var en stor del av min vardag och jag gav upp det som faktiskt är viktigt i livet, att leva.
Att det skulle ta så långt tid som 10 år för mig att förstå att MÅ BRA är det som är det viktigaste. Och när din kropp mår bra, kan man börja arbeta med att älska sig själv, inifrån och ut.
Jag försökte förändra min kropp i flera års tid, för att uppnå just det ovan. Jag hade som mål att väga 65 kg, för då visste jag att jag skulle vara nöjd. Så naiv jag var. Jag mådde fortfarande lika dåligt som när jag vägde 80, förutom rent fysiskt.
Då fanns det ju såklart annat jag ville förändra, större rumpa, magen var fortfarande inte perfekt, låren behövde ju såklart bli mindre, etc etc.
Tro mig, det är inte värt vilken vikt som helst i världen. Jag har legat med huvudet i toastolen, jag har svultit, jag har hatat och avskytt och tro mig när jag säger det, det är inte värt det!
Ni som mailar mig dagligen och frågar hur ni ska göra för att älska er själva, hur ni ska göra för att gå ner i vikt.
Det jag säger kommer från hjärtat, satsa på att må bra!! Ät det din kropp mår bra av, träna för att leva länge och glöm för fasiken inte bort att leva. Att konstant fundera, grubbla och stressa över kroppen kommer inte underlätta. Det kommer bara göra det värre. Visste ni att stress påverkar kroppen negativt, och speciellt viktnedgång.
Detta är inget som händer över en natt hörrni, detta är något man måste öva på och arbeta med dagligen, varenda sekund, varenda minut.
För ni förstår, släpper jag minsta lila grepp kring det jag kämpat för det senaste året är det så enkelt att falla tillbaka.
Min problem och tankar kring mat och min kropp kommer alltid att finnas, det kommer alltid vara en del av mig.
Lycka är inget man får, det är något man dagligen måste kämpa för, så är det bara.
Satsa på att må bra hörrni! Man vill inte slösa bort sitt liv på att må dåligt när man kan välja att må bra!
PUSS!!
Relaterade inlägg:
Man missar livet när man inte lever!
Jag är lycklig idag!
Fitnesslivet är inget för mig!
Är det såhär jag vill leva mitt liv?
Jag ska bara… sen kommer jag vara nöjd!
