Jag har väldigt svårt att förstå att jag och P, den 8nde september har varit tillsammans i 3 år.
Att jag av en slump skulle träffa honom på Värnamodagarna strax innan jag skulle ut och resa väääldigt länge kan ju inte bero på annat än ödet.
Han bara stod där på dansgolvet, fulla var vi båda, våra ögon möttes och efter den dagen slutade han inte tjata om att få ta mig på en dejt.
Jag har typ aldrig blivit bjuden på speciellt mycket tidigare, har alltid varit den som betalade.
Jag är väldigt glad att han övertalade mig till en date, det är ju det bästa beslut jag någonsin tagit tror jag.

Något som var väldigt viktigt för mig när vi träffades var ett specifikt intresse, nämligen att resa!
Jag älskar att resa och jag tycker att det är den enda utgiften man har som faktiskt gör en rikare i längden.

Jag satt och tänkte här om dagen på hur mycket mer jag vill göra och många fler platser jag vill se. Men så slog det mig att jösses vad vi har hunnit med på vår tid tillsammans. Gran Canaria x 2, Thailand x2 , Prag, London, Vietnam, Filippinerna samt en jäkla massa spaweekends. Är inte det rätt okej på 3 år?
Mottot är ändå att man ska leva sina drömmar, inte drömma sitt liv.

Ska jag vara ärlig känner jag mig lite stressad då jag har så fruktansvärt mer jag vill se av denna värd.
Men samtidigt har jag nog hunnit med mer än de flesta andra och jag är ganska säker på att jag kommer uppfylla resten av drömmarna jag har.

I mina ögon finns det inget bättre än att uppleva sina drömmar ihop med den man älskar.
Passa på att göra det hörrni, det är nog livets råd, helt ärligt.