Att fira fars dag för mig har aldrig blivit någon direkt tradition, inte vad jag kan minnas iaf!
Min pappa dog nämligen när jag endast var 10 år gammal!
Fars dag är heller inget speciellt för mig, jag anser att man ska vara tacksam, älska och skämma bort sina föräldrar oavsett dag på veckan! Jag tycker nästan att det är lite tvärtom, lite ytligt.
Men idag är det lite speciellt! Det är nämligen pappas födelsedag. Denna dagen, och dödsdagen, grubblar jag alltid lite extra.

Hej finisar!
Ja jag vet det blir lite djupt här på bloggen, hoppas ni inte tröttnar!:)
Det är ju såhär, jag har valt att vara öppen med mig själv på bloggen och på sociala medier! Det är så jag vill ha det! Varför?
Jo för jag önskar att jag kanske hade haft en liknande person som själv att följa när jag var yngre! Se det verkliga livet hos folk och kanske få inse att man inte var ensam med alla känslor man hade!
Lovar att det ska vara slut med djupheter på bloggen för ett tag fram över sen 😉

När jag va 10 år, sommaren 1999, den 1 juli för att vara exakt, fick jag och min då 7 åriga lillebror reda på att pappa hade gått bort! Han hade valt att ta sitt liv, hur och varför har jag inte tänkt att gå in på men so¨m jag nämnt i podden och även här hade min pappa bland annat problem med alkoholen!
Jag var lite av pappas tjej och mycket utav det jag har gått igenom kring detta grundar sig mycket i problemen jag har haft i äldre ålder.
Ångest, rädsla för att bli ensam, separationsångest med mera för att nämna några.
Sen dess har mitt liv kring detta präglats i ilska! Jag har varit arg! Arg för att han valde att ta sitt liv, arg på folk i min närhet som kunde gnälla och ibland till och med önska sina föräldrar ut livet! HALLÅ du har en pappa! Va glad för det, kunde jag utropa och då fick folk ofta sig en tankeställare!

För något år sedan gick den där ilskan över till acceptans. Det var precis som att jag mognade och helt plötsligt kunde acceptera och förlåta.
Till dej pappa vill jag önska dej ett stort grattis på födelsedagen! Och säga (skriva) att jag verkligen älskar och saknar dej!
För något år sedan accepterade även jag ditt val, förmodligen sist i familjen men jag hängde kvar så länge, visste inte riktigt hur jag skulle ta mej därifrån heller.
Men jag vill att du ska veta det. Att varje dag tänker jag på dej, och självklart lite extra dagar som dessa!

PUSS!!