Kommentaren ovan har jag fått några gånger nu!
Och ja, tack eller vad man ska säga?
Det har aldrig varit min mening att kritisera mitt gamla jag och mitt gamla sätt att leva MEN jag var inte lycklig då! Jag var smalare, men jag var aldrig lyckligare!
Visste ni att var tredje tjej har någon form av ätstörning enligt vissa studier? Hur fruktansvärt är inte det?
Jag blir så ledsen när jag tänker på det!
Visst ni också att det inte alltid syns på en person att hon/han har ätstörningar? Man behöver inte har anorexi eller kräkas upp sin mat, allt sitter i huvudet! Ätstörningar innebär kort och gott att man har en komplicerad relation till mat och träning. Det finns flera olika former av ätstörningar där anorexi och bulimi endast är två av dem, för att nämna andra finns även UNS, ortorexi med flera!
Jag har alltid fokuserat mycket på just det, framförallt maten! Träning har jag alltid tyckt varit tråkigt och jag har därför valt att antingen svälta mig själv eller kräkas upp maten för att slippa att röra på mej.
Jag bestämde mig i våras för att avstå detta! Jag bestämde mig i våras för att må bra!!! Jag bestämde mig för att konstant sluts fokusera på vikt, min kropp och mat! Varför? För det är inte att leva! Det finns så mycket underbart i livet att fokusera på istället, och det finns möjligheter att bli frisk från detta.
Igår släpptes ett ganska tungt avsnitt av välmåendepodden, nämligen ett avsnitt om JUST ätstörningar! Men ack så viktigt detta ämnet är!
Jag berättar hur mitt liv har sett ut, hur jag fick hjälp, hur mina möten på ätstörningsmottagningen har sett ut och hur jag idag lever mitt liv.
Efter ett halvår av möten på ÄM har jag endast två gånger kvar, sen är det dags för mig att klara mig på egen hand!
Att inte bli uppstressad eller ledsen över en kommentar som lyder enligt rubriken är jättestort! Har någon kommenterat mitt utseende och min kropp på det viset för 6 månader sen hade min värld rasat ihop! Då fanns det en konstant rädsla för att gå upp i vikt, ett konstant grubblande över mat och vikt och hur jag skulle göra för att nästa vecka kunna gå ner ÄNNU mer än vad jag redan gjort!
Idag regerar jag inte! Jag blir inte ledsen! Nej, för att vara ärlig känner jag ingenting!
Och det är jag stolt över!
Bilden nedan handlar inte om någon för eller efterbild! Det handlar inte om utseendet överhuvudtaget! Det handlar om insidan i mitt fall!
Jag levde, fängslad i mig själv, i någon jag inte ville vara! Jag vill förändra allt, jag hatade mig själv och min kropp och jag levde ett liv där allt kretsade kring mat och träning! Idag, bilden till höger, är jag förmodligen några kilo tyngre, men vem fan bryr sig! När jag trivs, när jag inte längre fokuserar på allt det andra, när jag är frisk!
Lyssna på avsnittet hörrni! Är ni många som känner igen er? Då finns det hjälp att få och det är inte pinsamt, hemskt eller skamligt! Det är moget, bra och så jävla coolt!
Lyssna på avsnittet i podcasterappen, på iTunes eller här.
Vill ni läsa relaterade inlägg kan ni kika in här, här och här.
Va rädda om er!
PUSS!!
Hade ortorexi för några år sen, att leva det liv man lever för några hekton, det är fan inte värt det. Jag har fortfarande inte fått tillbaka kvalitén på mitt hår sen ätstörningen. Ta hjälp så fort som möjligt och acceptera det, man vill egentligen inte men bara gör det. Du kommer tacka dig själv senare. Skriver till alla som läser ditt fina inlägg och känner sig träffade, Big love to you all!
Finaste du! Håller med dej! Ta hjälp är det Västmanland kan göra!!!<3
Vad grym du är!! Såå viktigt att prata om detta.
Har själv haft ett tufft år 2015 inte med ätstörningar men jag gick in i väggen och fick även som följd en djup depression. Det är så viktigt att man pratar om psykisk ohälsa!
Ta hand om dig! Kram
Starkt av dej att prata om det fina du!! Tack snälla för att du delar med sej! Det är extremt viktigt och något jag kommer fortsätta ta upp! Det behövs!<3
Jag, precis som du, bestämde mig för ett par månader sen i samband med en knäskada att jag skulle ändra mitt sätt att leva. Jag har spelat fotboll i många år och har väl alltid haft rörelse i min vardag, men har haft lite bråk med mat i huvudet. Jag insåg när jag skada mig att det fanns viktigare saker i livet. Där och då när jag inte kunde gå på en vecka lovade jag mig själv att aldrig ta träning och rörelse för givet igen. Jag började gilla mig själv när knät blev helt igen och då insåg jag också att äta god och bra mat är en fin belöning. När jag nu kommit ur mina destruktiva tankar kring mat så förstår jag nog att jag hade någon slags ätstörning. Jag svälte inte mig själv, men försökte spy några gånger men jag blev så rädd för mig själv så slutade direkt med det. Men jag har nog lidit av lite hetsätning. När jag väl tillät mig att äta så åt jag allt! Idag mår jag så bra och jag kan gärna ta en godisbit om dagen utan att äta allt och få ångest och det va längesen jag vräkte i mig en hel godispåse, som hände ofta förut. Jag vet inte vad detta hjälper dig, men jag lovar dig att det är skönt att skriva ner allt detta för jag ljög för mig själv förut. Jag kunde ju omöjligt ha en ätstörning, nej nej, det är inte jag tänkte jag. Men jo, även den helt normala tjejen med normal kropp kan. Jag hitta dig mitt i allt och du har hjälpt mig inse att det går att träna sig till ett bra tänk. Man fick tvinga sig att äta normalt i början och nu tänker jag inte och får inte ångest när jag stoppar något i munnen. Tack! TACK Fia! Det finns så många som oss.. Det finns så många som oss som måste ta sig ur detta. Jag tycker vi har lyckats, TACK
Fina fina du! Din story är minst sagt berörande, tack för att EU delar med dej! Jag älskar rent ut sagt att du gör det!!
Vi klarar detta! Det är så viktigt att ta upp denna typen av ämnen, jag vet att det kan hjälpa många!<3