Älskade ni!
Kvällen igår slutade i tårar när jag överöstes av alla era fina kommentarer, mail och direct messages på ibstagram och dom fortsätter än idag. Wow vad underbara ni är! Jag ör så tacksam för allt ni skriver och jag känner verkligen att jag har en fantastisk samling människor runt om i Sverige som stöttar mig i detta! Ni anar inte hur underbart det känns!
Jag älskar att ni delar med er, jag får bekräftat att jag inte är ensam i denna smärtan jag känner och förmodligen kommer känna väldigt väldigt länge.

Varken ord eller text kan beskriva smärtan man går igenom när man tror man ska gifta sig inom en månad, känner sig lycklig, och sen ska man bara helt plötsligt inte det längre. Hur mattan bara dras undan under fötterna på en och man faller helt och hållet ihop och vet inte hur man ska ta sig upp. Att älska är det mest fantastiska som finns, men också det mest smärtsamma som existerar.

Jag får mycket kommentarer att jag är stark! Oja, vissa dagar känner jag mig som den starkaste versionen av mig själv, men det finns också dom dagarna då jag känner mig som svagast! Dagarna där jag knappt orkat mig ur sängen. När sakerna man älskat att göra tidigare blivit en ständig kamp, något man måste tvinga sig själv att göra!
Detta kommer vara en lång process! Och bi kommer få följa mig i den, de dagarna det är bra, och även dom som är mindre bra!

Ja kort och gott ville jag egentligen bara säga TACK! Ett stort, fett TACK för att just DU läser min blogg och stöttar mig när jag behöver det som mest!

PUSS!