För 10 veckor sen trodde jag faktiskt det var över. Mitt liv, allt! Hela min framtid gick i kras, helt mitt liv förändrades och jag var tvungen att styra kosan åt ett helt annat håll än vad jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tro!

Det slår mig ibland att jag faktiskt skulle varit här på min bröllopsresa och vi pratar en hel del om det! Jag pratar fortfarande en hel del om det. Jag har inte glömt, det kommer jag troligtvis aldrig göra. Men jag kan le igen, jag kan skratta igen! Något jag aldrig trodde skulle vara möjligt igen för 10 veckor sen!

Idag har jag så svårt att förstå att detta faktiskt ens har hänt mig! Jag skulle liksom gifta mig och som sagt fanns inte detta i min vildaste fantasi, det ska liksom inte ens kunna hända och varför mig? Av alla jökla människor, varför jag? Ja frågan har ställts tusen miljoner gånger, men jag har slutat med det nu då det är lönlöst, det finns inget svar! Den enda tröst som andra ha sagt och som jag idag faktiskt kan förstå är ”det finns en mening med allt”. Och ja, så måste det ju bara vara! Det kan omöjligtvis varit mening att jag skulle gifta mig, isf hade det ju hänt!

Jag förvånas fortfarande över min styrka! När jag ser tillbaka på de senaste veckor blir jag stolt. Jag blir stolt att jag lyckats resa mig, påbörjat ett eget liv och att jag faktiskt är på Bali idag, något jag drömt om så länge! Jag ler när jag idag kan se mig själv som stark, för det är ju precis det jag är! Jag trodde inte detta för tio veckor sen, som sagt, för mig var livet över, precis som det känns för så många andra som går igenom samma sak igen! Jag har alltid, med mitt dåliga självförtroende lagt över alldeles för mycket på mig själv! Nöjt mig, accepterat sånt som inte borde accepterats och helt enkelt varit för snäll! nästa mål för mig, och jag hoppas även för dej:

Respektera dig själv tillräckligt och förstå att du är värd det bästa!

PUSS!