Du får mig att tvivla på mig själv på ett vis som ingen annan kan! Du får mig att inte kunna träna, att inte kunna äta och att inte kunna sova ordentligt på nätterna!

Bara dom som lever med dig vet vad jag pratar om och bara dom som lever med dig förstår innebörden i hur frustrerande det kan vara att leva med dig!
Jag har levt med dig så länge jag kan minnas, säkert hela mitt liv men du började visa dig för mig redan vid 10 års ålder!

Du visar dej mer aktivt vissa perioder och andra perioder är det som om du inte fanns! Som att du inte var en en del av mej!

Ja jag prata med dej, om dig, du kära, fruktansvärda, hatade och älskade ångest! Allt på samma gång! Anledningen att jag älskar dej är för att du just är en del av mig, en stor del av mig! Anledningen till att jag hatar dej är för att du förstör, förstör så otroligt mycket!

För tre månader sen visade du dig, och sen dess har jag försökt springa ifrån dig! Jag har försökt springa ifrån dig genom att aktivera mig, starta företag, umgås med vänner, hitta på saker och vara hemma så lite som möjligt! Självklart visste jag att du skulle komma ifatt mig, jag visste det! Kanske inte i denna bemärkelsen men jag visste det! För två och en halv vecka sen var du snabbare än mej, och du kom ikapp mej i form av trötthet! Du har gjort att jag sover 3 ggr om dagen, knappt kunnat äta på 2,5 vecka och du får mig att tro saker, göra saker och säga saker som jag aldrig trodde jag skulle säga! 

I söndags var bägaren lite full, jag fick nog av dig och insåg att jag inte alls lärt mig hantera dig, att leva med dig på det sättet jag trodde! Men det är dags att lära mig det nu! För jag inser ju såklart att du aldrig någonsin kommer att försvinna! Det är dags för dig och mig att bli vänner, lära oss att stå ut med varandra och ta hand om varandra istället för detta vi just nu går igenom tillsammans!

Jag behöver lära mig att du alltid kommer finnas där helt enkelt, acceptera att det bara är så! Under tiden, är det fokus på mig, mina drömmar, mina mål och mina visioner och jag ska ärligt talat säga att det är en lättnad! Det är en lättnad att kunna säga att jag endast ska fokusera på mig själv bra må bra igen.

Med kärlek, acceptans och en jävla massa respekt ikväll!

PUSS Fia!