Hej sötfisar!!!
Hoppas inte ni är trötta på mitt upp och ner humör? Haha jag börjar nämligen bli riktigt pissed på det men jag gör mitt bästa för att inte förpesta bloggis i negativitet! Även om det är svårt ibland!
Jag försöker verkligen leva som jag lär, det är min grej att bara positiv, tänka positivt och allt det där men många av er som lever med ångest vet att det kan vara svårt! När tankarna sviker en och saker inte riktigt blir som kan kanske tänkt sig eller hoppats på så blir det lätt extremt och tankarna är svåra att stoppa när dom väl kommer!
Flisan sa en grej till mig igår som var en sån där rätt-tillfället-rätt-sak-att-säga grej som kastade sig rakt in i hjärtat! ”Ta ut segern i förskott, det värsta som kan hända är ju att du varit glad i onödan, och det händer ju aldrig!”
Jag menar kan man vara glad i onödan ens? Nope!
Att däremot ta ut förlust i förskott
( som jag varit en jäkla mästare på den senaste tiden) ! Deppa över saker som jag inte ens har en aning om eller som jag inte kan påverka!
Så ja, veckans må-bra tips får ju faktiskt vara att skratta, för du kommer aldrig någonsin kunna säga att du skrattat i onödan eller för mycket i ditt liv! Så enkelt är det ju egentligen! Varför detta är så svårt kan jag inte svara på, men jag vet att jag iaf ska försöka komma tillbaka in i detta tankesätt igen!
PUSS!!
Men söta du. Du är mitt inne i en kris och du kämpar i prinicp för att komma ur ett av de värsta trauma man kan hamna i. Det är helt ok och helt normalt att ditt humör svänger, att du har en massa känslor inom dig just nu. Och alldeles förståeligt att det är mycket som känns negativt och deppigt. Det är väldigt New age att tro att man bestämmer över sina känslor. Det blir ett så hårt krav på människor när man har det synsättet, för då blir allting ditt eget fel. Och i den här krisen har du inte gjort något fel, utan du är drabbad. Ska man komma ur en kris måste man gå igenom den. Inte hurtigt försöka upprätthålla en käck fasad av positivt tänkande. Då tränger man lätt undan känslor och då kan ångesten leda till andra oönskade beteenden.
Så det jag vill säga är: Var ledsen och deppig så länge du behöver. Det har bara gått några månader ännu. Och du gör rätt saker, du tar ansvar för ditt mående genom att gå till psykolog. Ibland måste man gråta tills man är färdig. Och det här kommer att ta lång tid. Det finns inga genvägar ur sorg. Du har inte heller fått veta orsaken till er separation, har för mig att du skrev det. Jag hade aldrig klarat igenom en sån här sak utan att veta varför, det hade drivit mig till vansinne. Så jag är imponerad över att du ens står på benen! Jag tycker att du och alla andra kvinnor i din situation skulle få en guldmedalj, ni förtjänar det långt mer än någon annan för er kamp tillbaka.
Var rädd om dig!
Men fina fina du! Dina ord fick mig att börja gråta! Det var absolut inte så jag menade. Skulle aldrig någonsin kunna placera undan mina känslor kring detta. Mina känslor sitter på¨utsidan. Det jag menar är att man ibland tar dumma beslut och lägger fokus på HELT fel saker som får en att må ännu sämre, när man skulle kunna fokusera på det som får en att må bra, det man skrattar av. Där har man på något sätt ett val. Tack återigen fina du. Ditt stöd, mina läsares stöd. Ni är fantastiska. Du är fantastisk!