En @IAMPROUD.se – story!

Jag blir så ledsen när jag tänker tillbaka på det. Alla minutrar… alla timmar som jag lagt på att försöka förändra mig själv. DU DUGER INTE! Jag har stått där framför spegeln. Jag har kallat mig själv alla dessa orden du förmodligen känner igen, jag har sett på mig själv med förakt och jag har hatat min egen spegelbild.

Jag har kämpat för att få på mig en storlek 36 i jeans, jag har gråtit över att min rumpa är alldeles för stor för de där Levis shortsen. Jag har klämt och känt på mage och lår, jag har vägrat acceptera mina bristningar på sidan av magen och jag har testat ett flertal av de där ”tappa-tio-kilo-på-en-vecka- tipsen” som löpsedlarna har matat mig med. Allra bäst är ju den där punktförbränningen. Tappa fettet på magen med dessa övningarna. DET GÅR INTE, DET FUNKAR INTE SÅ! Vill jag bara skrika ut till er alla.

Jag vägde 65 kilo. Den heliga siffran för mig. Jag kunde njuta i en halv dag av att ha nått det målet som jag så länge kämpat för. Jag blev uppmuntrad för mitt grymma jobb, fick beröm för min disciplin och komplimanger för att jag då var ”smal”. Rumpan som jag då och i alla år velat få mindre, ville jag helt plötsligt få större. Helt plötsligt var det inte längre ”smal” jag ville vara.  Muskulös va det nya och helt plötsligt skulle man ju upp i vikt igen  för muskler väger mer än fett, hette det. Helst skulle jag bygga muskler på 1 månad och se ut som en bikinifitness modell året om. Jag käkade kvarg, tuggade mandlar till mellis och gjorde chokladbollar innehållandes kvarg! Ja, jag sa dem var goda, i själva verket smakade dom gummi!

Jag har varit här hörrni, i så många herrans år. Och vet ni vad jag har insett? Allt jag ville var att komma hit! Allt jag ville var att till slut hamna här. I känslan av välbefinnande. I den accepterade verkligheten. Såhär ser jag ut och det är mer än tillräckligt!  Jag behöver inte se ut som någon annan än mig själv. Och du vet att denna regel även gäller för dig va? Du behöver inte se ut eller vara som någon annan än dig själv!

Jag förstår att ni är många som är där uppe någonstans, någonstans i början, mitten eller slutet av denna texten. Jag vill bara säga till er att kämpa på! Att sträva efter vad samhället anser som perfektion är inte rätt väg att gå. Du är perfektion och du ska vara rädd om din kropp på bästa sätt genom att vara välmående både psykiskt och fysiskt. det som texten beskriver ovan är inget utav det. Att inte kunna ta en fika på stan med kompisar utan att kompensationsträna är inte välmående, likaväl som att inte motionera alls heller inte är välmående.

Förstår ni? Den där siffran du eftersträvar innebär inte lycka! Den där storleken du så gärna vill ha i jeans innebär inte lycka! Det innebär heller inte lycka att ha ett sexpack på magen. Det enda som innebär lycka är att DU accepterar dig själv för den du är. Att du förstår att du duger, precis exakt så som du är. Utan att någon förändring behövs! PUNKT!