En @IAMPROUD.se – story !

Det är så enkelt när man är inne i det. Allt flyter liksom på, på rutin och man reflekterar inte så mycket över det eller hur man egentligen mår. Man tränar, man äter, man tränar, man äter och det enda man ser är det kommande resultatet, det önskade resultatet. Ja, i alla fall när man är sjuk.

Jag tappade mina rutiner i april förra året, det berodde visserligen inte på min ätstörning utan av helt andra anledningar. Principen är dock densamma tänker jag. Kanske har man varit tvungen att sluta träna pga ätstörningens behandlingsform eller så har man själv valt att det kanske inte funkar för en helt enkelt. Att träningen triggar den där demonen i en. Att så fort man kommer till gymmet vaknar den lilla gubben till liv och kraven är där snabbare än kvickt.

Balansen är såååå svår och rädslan att falla tillbaka är helt extrem. Men för att vinna måste man ju våga, är det inte så man säger? Så någonstans måste man ju försöka tampas med den där rösten i skallen, våga visa vem det är som bestämmer. Och det tror jag man gör genom att möta honom, på gymmet, men att minsann visa honom vem det är som bestämmer.

Ni har frågat mig hur man gör för att komma tillbaka igen? Hur hittar man balansen att våga träna på gymmet helt kravlöst och smärtfritt? Jag vet inte favvosar, MEN jag ska verkligen göra mitt bästa och tipsa er om det som funkat för MIG. Observera att om man inte känner sig redo, det känner man oftast i kroppen, bör man vänta tills man iaf vågar ta fighten med demonen. Men man måste byggt upp ett självförtroende innan, du måste vara helt säker och stabil på det du vill och att det är DU som bestämmer.

Förra året kom jag ur allt vad rutiner hette. Jag sov inte,jag åt inte och jag tränade inte til en början precis efter att P gjort slut. Jag va vilse och aldrig trodde jag att det skulle vara så svårt att återgå till rutinerna. Men jag bestämde mig för att det skulle bli annorlunda iår. Träningen är något jag har saknat så mycket. Att gå från att träna 6 dagar i veckan och att älska det till att inte orka ta sig till gymmet, wow, snacka om omställning. Någonstans har jag och min ångest behövt mötas halvvägs, och den lösningen är små mål och små steg i taget. Idag har jag som mål att träna 3 gånger i veckan. Läs MÅL. Detta är alltså inget tvång, inget krav och inget måste. Det är en riktlinje som jag försöker följa. Träningen får mig att må bra, jag älskar att träna, därför vill jag få tillbaka det i min vardag. Jag och min kropp mår bra av det.

Vissa veckor blir det tre gånger, vissa blir det två och någon gång kanske det blir fyra, det pendlar beroende på tid men jag försöker att få till tre gånger i veckan.  Jag tror detta är jätteviktig. Va snäll mot dej själv, krav är onödigt vännen, våga sätta upp mål och våga acceptera att det är okej att målen inte alltid uppfylls direkt. Va snäll mot dig själv.

1.  Skippa kraven, älska MÅL. Som jag skrev, våga sätta mål. Mål är inga krav och inga måsten. Se det som riktlinjer och våga se vad som är RIMLIGT för dig och din kropp.
2. Va snäll mot dig själv! Målen du har satt upp behöver inte alltid uppnås. De är som sagt inga krav och det är okej att inte alltid kunna uppfylla de mål man satt upp. Va snäll mot dej själv!
3. Hitta en träningsform som passar dej. Gymmet passar inte alla och det är helt okej! Man måste inte gymma, man kan promenera, simma, cykla och dansa. Whatever makes YOU feel happy!
4. Visa vem som bestämmer! Som sagt, känner du dig inte redo, våga låta bli. Men när du är tillräckligt stark, våga ta kommando över DITT välmående. Demonen som så länge styrt ditt liv styr inte längre och han ska inte få dig in på fel spår igen. Kom ihåg varför du gör detta. Hur vill du leva ditt liv? Ta fram listan du skrev sist, länken till det inlägget hittar du här. Läs den om och om igen och påminn dej om varför du gör detta! Du bestämmer, ingen annan!