Godmorgon babes.
Ett inlägg direkt ifrån hjärtat såhär en lördagsmorgon i februari. Visserligen kommer alla mina inlägg direkt ifrån hjärtat men just nu är jag precis mitt i det, ångesten alltså. Det är så svårt när bollen väl är i rullning, att stoppa den på något sätt. Jag anammar alla mina knep jag fått lära mig, alla tips jag skriver och delar med mig av och det funkar faktiskt men man blir ju så otroligt trött. Jag sover mig igenom större delen av min ledig tid, jobbar, sover lite till och umgås med vänner och pratar. Prata är för mig den bästa medicinen, att få ur mig allt det jag känner och allt det jag bär på. Något jag också gör är att intala mig själv att ingen har dött,min familj finns kvar, mina vänner finns kvar, jag är glad och lycklig och har varit det nu så himla länge att detta faktiskt kom lite som en chock.
Jag har nog inte inbillat mig att du hade försvunnit helt, älskade och hatade ångest, men jag hade nog hoppats att du inte skulle komma på besök såhär extremt. Jag trodde jag hade kommit en liten bit på vägen, att du kanske skulle varit lite lite lindrigare än tidigare. Och det är du kanske, det är bara det att just nu, när jag är mitt i det, är det svårt att tänka på något annat än just precis dig.
Okej hörrni, jag vet inte egentligen inte ens vad jag babblar om! Behövde nog bara få ur mig lite ord, lite tankar och bara skriva av mig på något sätt. Kanske ni har några tips till mig för en gång skull? 🙂 Fia brukar vara den som tipsar men idag mottager jag mer än gärna era tips också! Jag behöver nog bara helt enkelt lite av ert stöd idag!
PUSS!
Enda jag kan säga är att du är grym och en otrolig förebild! ✨ sluta aldrig kämpa bästa du! ????????
Hej Fia! Jag har länge följt din blogg lite från och till, men ffa följt dig på instagram, och älskar det jag läser! Jag har nyligen brutit upp från min sambo sedan 5,5 år tillbaka. Det är rent ut sagt pissjobbigt varje dag, även om det var mitt beslut. Vi bråkar inte men diskuterar mycket, och han lägger i princip all skuld på mig för att det blivit som det blev. Jag måste hela tiden påminna mig om varför jag valde att lämna, eftersom att jag vet att jag har sårat honom och därför blir otroligt velig på mitt beslut. Tankarna snurrar 24/7; har jag gjort rätt? Ångrar jag mitt beslut? Är allt han säger om att det är 100 % mitt fel sant? Är jag en sån dålig person? Hur ska jag komma vidare? Just nu är allt mest mörkt och grått, så hur ska jag tänka, känna och göra för att hitta tillbaka till MIG? Vi har trots allt varit ett par i 5,5 år, så just nu vet jag inte vem jag är, hur jag är och vem jag vill/ska vara.
Stort tack för dina fantastiska texter <3
Fina fina du! Jag gick igenom denna typ av kris förra året och jag skrev mycket om det då, i april och maj 2016′ tror du kan hitta mycket bra där men jag ska säga såhär. Du tar dig igenom detta. Det är ALDRIG bara en persons fel fina du. Du kommer genomgå en tid där du anklagar dig själv men söta söta du, va snäll mot dej sjölv. Du har bara gjort det som känns rätt för dej! Stooor kram
Fina du, det är okej. Och det går över <3
Tack fina!!
Denna jobbiga ångest!! Man blir som du skriver, chockad när den kommer. Särskilt när man mått bra en längre tid och egentligen inte har ngn anledning att ha ngn ångest.
Men kan det vara så att kroppen bara ber dig sakta ner lite..ta några extra långa andetag. Kanske gammalt gråll som kommit upp till ytan, fast du inte tänkt på det..
Acceptera ångesten, kan du rent av känna varför den är här, bekräfta den då och gör slag i saken. Handlar det om något du kan göra nåt åt, så gör nåt direkt. Vet du inte riktigt varför den är här…ja välkomna den bara, men tala om för den att den inte är här för att stanna!!
Hoppas den släpper snart och att du får njuta av din lördag, Kram!
Så sant. Jag vet vad detta beror på <3 något jag måste genomgå och jobba på bara! Tack snälla!!
Kan inte säga så mycket mer än att: Det kommer gå över. Det kanske tar tid, kanske kommer tillbaka men det går alltid över.
Stoor kram!! Tack!
Har tyvärr inga tips men skickar massor av stöd och virtuella kramar! <3
Taaack fina!