En @IAMPROUD.se – story!

”Stackars dig som har stora höfter, smal mage och är brun året om.” ”Kolla din midja.” ”Hoppas du har det bra där hemma med din så kallade ångest och alla goodiebags du gottar dig i genom att leva i en lögn.”

Jag vet inte, har ni lyssnat på förra veckans avsnitt av välmåendepodden? Har ni det så kommer ni känna igen det jag ska ta upp här idag. Jag har varit väldigt beskonad från kommentarer liknande den ovan men denna satte sig liksom i skallen på mig. Jag blev väl egentligen inte ledsen, jag reagerade mer på det faktum att vissa kan ta sig friheten och anse att jag INTE kan ha ångest överhuvudtaget, för min kropp ser ju ut som den gör?

Förrförra helgen valde jag att gå ut med att jag hela helgen lidit av grym ångest, att jag till största delen av helgen hade sovit och gjort saker som måste göras. För mig är det ett stort framsteg att ens kunna stå upp med dessa ångestattackerna. När man som mest bara vill sova sova sova har man ändå en liten styrka att ta sig upp. Jag har ett jobb att sköta och jag vill INTE att ångesten ska få styra och förstöra dagar som jag aldrig kommer att få tillbaka. Jag nämnde aldrig anledningen till ångesten, den var inte kroppslig utan grundade sig helt i andra anledningar men när jag läste kommentaren, att jag ska sluta gnälla och kalla det jag känner för så kallad ”ångest” just för att jag har en smal midja, platt mage och breda höfter som i hennes ögon är den nya trenden, då ska jag må bra? Klart man reagerar och jag ifrågasätter såklart vad för skev värld vi lever i, där vi konstant dra parallellerna att människor med ett visst utseende mår bra? ”Ja men du är ju smal, äter hälsosamt och tränar en massa, klart du mår bra” eller ”Ja men du är ju så lång och smal, du har väl inget att må dåligt eller att va ledsen över?” AMEEEEN HALLÅ I LÅDAN?! Ingen svävar på rosa moln hela tiden, ingen går runt och är lycklig konstant och ingen ska ta ifrån oss rätten som vi faktiskt har för att må dåligt. Det är helt okej att göra det, oavsett vad anledningen är.

Jag har haft ångest sen jag var 10 år gammal och den har visat sig i olika skepnader och former. Demonen som jag alltid levt med och alltid kommer få leva med har visat sig i  form av ätstörningar, separationsångest, relationsångest med mera. Han kommer fram på de punkterna där jag är svag och flyttar sig när jag byggt upp en stark mur på de fronter jag inte längre vill att han ska visa sig på. Kroppsångesten exempelvis, där är muren så stark att han sällan kan ta sig igenom, där har jag kämpat så hårt och vi har nog blivit lite vänner och överens när det kommer till att älska mig själv och min kropp. Men min ångest kommer alltid att finnas där hörrni, oavsett mitt utseende, kroppsform och han skiter fullständigt i hur breda mina höfter är eller hur smal midja jag har.

När min ångest visar sig idag så relateras den till rädslan att vara ensam, det är en kombination av separationsångest och relationsångest skulle man kunna säga. Och för att ännu en gång förtydliga, det är helt okej oavsett hur breda eller smala höfter man har eller hur smal eller bred midjan faktiskt är.

Ni är otroligt många som stöttar mig och detta var endast en kommentar men jag vill förtydliga detta. Vi måste förstå att man inte kan basera en persons välmående på hur personen i fråga ser ut. Vi kan inte utgå ifrån att en person med en viss kroppsform mår bra eller dåligt, vi har ingen historia kring deras bakgrund.

Och en sak till, jag älskar inte min kropp på grund av mina breda höfter eller min smala midja. Jag älskar inte min kropp för att många anser den som trendig. Jag älskar min kropp för att den är min, och för att jag har accepterat den för vad den är och hur den ser ut.

Jag förespråkar kroppspositivitet hörrni, jag vill lära er och visa er hur man älskar sin kropp och varför det är så viktigt att göra det. Det innebär inte att jag alltid mår bra och är lycklig konstant. Alla är vi människor och jag tänker fortsätta med det jag gör, men jag kommer aldrig hymmla eller undanhålla för er de gångerna jag faktiskt mår dåligt. Jag vill helt enkelt peppa er till en balanserad och hälsosam livsstil och få er att må bättre de dagarna ni ser ner på er själva och kanske mår dåligt. Som ett stöd! Det betyder inte att det inte är okej att må dåligt, men de sakerna man kan till för att må bra bör man använda. Man förtjänar att vara lycklig hela tiden och det ska vara strävan, även om man inte alltid kan vara det! <3

Ni är fantastiska! Glöm aldrig det!

PUSS!