En @IAMPROUD.se – story!
I samband med föreläsning i söndags får man ju göra lite research tillbaka i tiden, skriva manus, göra klart vad man ska säga och vad man ska berätta. Min story är ni ju alla ganska medvetna om nu men ack så smärtsamt det är att gå tillbaka och läsa hur man levde och vad livet gick ut på men allra värst, se bilderna från mig själv då. Jag ler, men jag är inte glad. Jag är minst 10 kilo lättare på bilderna, men jag är inte lycklig. Jag reser världen över, men jag är inte där och då. Jag äter minimalt och tränar maximalt, men jag lever inte. Jag är vad som anses som hälsosam, men jag har aldrig mått sämre än just precis då!
I söndags berörde vi med våra storys, om det destruktiva liv vi levt som i samhällets ögon ansågs som hälsosamt. Allt jag ville var att må bra! Allt jag önskade var att någonstans finna mig själv. Jag har letat i år, så jävla många år och allt jag ville var att hitta henne, tjejen som jag kunde få trivas ihop med,leva ihop med och för en gång skull bli vän med. I hopp om att bli av med ångest och konstant missnöje var 65 kilo målet. FOKUS SOPHIA, FOKUS! Minimalt med mat, maximalt med träning och ett konstant disciplinerat fokus på målet, lycka!
I typ 10 år hart mitt fokus legat helt fel. Lycka sitter inte i vikten eller i storleken på mina jeans och tyvärr fick jag lära mig det the hard way så att säga. För tror ni jag var lycklig när jag den dagen nådde min målvikt? När lyckans siffror äntligen visade sig på vågen? Var jag lycklig? Ska jag vara helt ärlig har jag aldrig NÅGONSIN varit så jävla olycklig i hela mitt liv. Vad tusan? Varför känner jag det inte? Nu står jag här, jag har lagt hela mitt fokus, hela min energi på detta och jag känner det inte. Hjälp mig! Helt plötsligt såg jag andra saker på min kropp som jag inte tidigare lagt märke till. Armarna, hakan och rumpan som jag alltid velat ha mindre var plötsligt FÖR liten. Jag tycker fortfarande jag var tjock, jag kunde inte se någon skillnad för 10 kilo sedan, i mina ögon såg jag exakt likadan ut. Idag ser jag det annorlunda, jag ser en liten, vettskrämd tjej med ett leende på läpparna, som inte är det minsta glad, inte det minsta lycklig och hon är definitivt inte vad samhället kallar som tjock!
I söndags berörde jag folk med min story angående kroppsförakt, de ideal vi ständigt matas med idag och alla krav vi dagligen ställer på oss själva när det kommer till mat och träning. Där finns så mycket mer som ska passa in, i livet alltså. Och din kropp kommer du endast älska genom acceptans. Det kan inte siffran 65 eller storleken i jeans hjälpa dej med, jag lovar.
Låt det inte ta 10 år, bestäm dig idag!!
Måste bara säga att du är fantastisk! Jag levde förut efter samma sak ville nå den där siffran på vågen, den siffran ja kämpat halva mitt liv för. Alltid varit den som haft lite mer mage än resten under min uppväxt och känt mig obekväm. Sen jag hittade dig på instagram och sedan din blogg har jag försökt ändra mina tankar! Jag äter ”nyttigt” men jag tillåter mig också att njuta ibland utan att det ska vara så allvarligt! Jag strävar inte längre efter den där siffran på vågen jag stävar efter att må bra och tränar för att jag älskar det! Visst har jag dagar jag känner mig tjock obekväm och ja you name it och undviker åtsittande kläder och speglar. Men det jobbar jag med varje dag. Och jag vill bara säga tack, tack för att du fick mig att sträva efter något annat än en siffra på vågen! ❤
Wow känns otroligt när du skriver detta men samtidigt underbart att jag får.inspirera dig till vad som är det verkliga livet <3 Tack söta du för din kommentar! Alla har vi ups and downs, huvudsaken är att vi lär oss att acceptera dej och jobba utifrån det! Kram!!