En @IAMPROUD.se – story.
”Inte visste jag att Sophia har haft anorexi” – Nä, jag har aldrig haft anorexia. Dock är detta något vi borde reda ut lite här på el bloggo idag. Vad är egentligen en ätstörning? Räknas det först när det gått så långt som anorexia och bulimi exepelvis. Nej.
Ätstörning betyder helt enkelt = ett skevt förhållande till mat. Att sätta en stämpel på hur vissa personer lever och hur vissa personer mår beroende på deras utseende är därför, som ni säkert förstår, förbjudet.Varken jag eller du kan döma hur någon annan lever eller hur någon annan mår utefter hur personen ser ut. Det är oftast här det blir svårt och faktiskt farligt i vissa fall. Har man anorexi har det gått väldigt långt i ätstörningprocessen, anorexi är inget man har ett tag som sen resulterar i en väldigt smal och svag kropp. Det är något som pågår under en väldigt långt tid.
Jag har aldrig haft anorexia. Jag har heller aldrig varit vad samhället anser som anorektiskt smal och därför har det kanske varit svårt för omgivningen att tro och förstå att jag faktiskt haft en ätstörning, just för att jag inte var anorektiskt smal. Ingen har på mitt utseende kunnat döma att jag alltid haft ett skevt förhållande till mat, det har aldrig synts och kanske heller aldrig direkt märkts, mer än av mina närmsta då såklart.
När jag sökte hjälp hos ätstörningsmottagningen fick jag diagnosen kroppsfixerad och samt att vi konstaterade att jag hade ett skevt förhållande till mat. Jag kunde inte äta mat utan att fundera på vad det skulle göra med min kropp, hur många kalorier ett livsmedel innehöll med mera. Skevt förhållande till mat = ätstörning.
Kanske du nu upptäcker vissa tecken hos dig själv eller hos någon i din närhet? Vet du vad, det är helt okej. Det behöver inte gå så långt som till anorexi eller bulimi och OM det gjort det. Finaste du, våga bryta dig loss. Du förtjänar inte det straffet mot dej själv. Våga säga f*ck you till din ätstörning!
5 steg till att börja bli kvitt din ätstörning!
- Lever jag det liv jag vill leva? Bestämt dig! Som jag skrev tidigare, precis som du tidigare kunnat bestämma dig för självförakt, bantningsmetoder och hetsträning kan du bestämma dig för detta. Ställ dig frågan: Lever jag det liv jag vill leva?
- Hur vill jag leva mitt liv? Ja precis, hur vill du leva ditt liv? Hur ska du leva ditt liv för att DU ska må så bra som möjligt? Ställ dig frågan om och om igen, gör en lista som du sedan förvarar i säkert förvar, denna ska du nämligen läsa varje dag för att påminna dig om varför du gör detta.
- Sök hjälp! Alla kanske inte måste och alla kanske inte vill. Jag gjorde det och det är ta mig tusan det bästa beslut jag någonsin. Jag skämms inte, finns inget att skämas över. Jag har gått hos psykolog från och till sen jag var 10 år gammal och det har hjälpt mig otroligt mycket. Det finns hjälp att få, och att acceptera att man behöver det är en fantastisk styrka, ingen svaghet. Du förtjänar att må bra!
- Kasta vågen och radera kaloriräkningsappen please! Någon våg ska minsann INTE få styra över ditt välmående längre och du vet innerst inne exakt vad du ska äta för att du och din kropp ska må bra. Du och din kropp är bästa vänner, ni känner varandra. Ni har bara haft en liten fight och behöver reda ut lite saker. Det klarar ni alldeles utmärkt utan både våg och kaloriräkningsapp!
- Vilka följer du på sociala medier? Är du som jag, besatt av sociala medier? Okej det är mitt jobb men ändå ???? Vänligen sortera bland kontona du följer på instagram samt rensa bland bloggarna du följer. Får dessa verkligen dig att må bra eller är det triggers som hela tiden finns där och påverka ditt beteende? AVFÖLJ!!
Hej! Vill börja med att säga tack för en härlig blogg som har fått mig att förstå en viktig sak, även om det har tagit tid. Idag har jag sökt hjälp för mina ätstörningar, något som jag lovat mina nära & kära att göra länge men inerst inne trott att jag aldrig kommer våga. Jag har hatat mitt utseende och min kropp i över tio år nu. Varje dag framför spegeln, som ett mantra, har jag upprepat diverse vidriga ”sanningar” om hur jag ser ut. Jag har dämpat min ångest och bestraffat min kropp med svält, hetsätning och genom att trycka fingrarna i halsen. Jag skäms något enormt och kämpar konstant för att dölja hur allt är. Många skulle nog säga att jag ser ut att må hur bra som helst, alltid glad med ett leende på läpparna. Min kropp defineras av andra som smal, men ses inte som sjukligt mager utan ”hälsosam”. Men nu till poängen, det som du har fått mig att förstå är att en ätstörning inte ser ut på ett visst sätt. En ätstörning behöver inte vara en undervikt och en siffra utan ett beteende. Jag har varit livrädd för att inte tas på allvar, för att när jag väl söker hjälp bli avvisad för att jag ser ut att må bra, inte ser sjuk ut och har ett BMI på 19. Mitt förhållande till mat och min egen kropp har resulterat i så många år av ångest och hat. Idag har jag bestämt mig för att det ska få ett slut, men samtidigt är jag livrädd. Jag är så rädd för att gå upp i vikt och så rädd för att acceptera mig själv. Hör hur det låter och jag blir arg på mig själv för det, men det skrämmer mig. Fia, hur tänkte du kring detta? Du kanske inte kände som jag, men du är himla klok och har massvis med bra tankar som kanske kan lugna mig en aning. Återigen tack för en klok, härlig och ärlig blogg som verkligen har gjort skillnad för mig och säkert många fler.
Fina fina du” Wow vilken historia och jag är så jävla glad, rent ut sagt, att du äntligen vågar och att du förstått innebörden av LIVET!
Självklart fanns rädslan där för mig men jag hade bestämt mig för att bli frisk. Jag hade levt med destruktiva tankar om mig själv och min kropp i typ 12 år och jag kände tillslut att detta omöjligt kunde vara va livet faktiskt går ut på. Man lär sig så mycket under tiden man genomgår en behandling. Man lär sig saker om sig själv och sin kropp och tillslut försvinner rädslan, för du kommer inse att det inte är farligt. men för att bli frisk måste du våga, våga utmana dig själv och din ångest! Jag kommer finns här och stötta, hela hela tiden! Kram