(Gammal bild från tidigare myskväll)

Mörkret får mig att bli så galet sällskapssjuk, är det någon som känner igen sig? Man vill liksom inte göra så mycket, mest bara ligga hemma i soffan, käka gott, glo på en film eller en serie (ahh jag som kollar på det såå mycket med ;)) och bara va! Det blir tydligare på något vis, att vara singel på hösten alltså. Det blir mer påtagligt och jag känner mig i alla fall mer ensam som singel på hösten än vad jag gör på våren. Eller ja, det är som natt och dag. Jag hade inga som helst problem att vara singel på våren/sommaren, det påverkade mig inte, men nu känns det annorlunda.

Sanna var här igår, det var såå mysigt och såå välbehövligt. Vi satt i flera timmar, käkade pizza ch bara pratade. Ingen TV, ingen musik, bara rösterna från henna och mig och ett JÄVLA liv på våra djur, hennes hund Frasse och min Elsa, som bråkar och leker samtidigt.

Dina tankar styr Sophia, sa hon! Allt handlar om rätt inställning och ja, det är så jäkla sant. Hon sa; Hör du hur dumt det låter? är det rimligt att du känner dig mer ensam för att det blir mörkt några timmar tidigare, egentligen? Allt är ju precis som i våras, bara att solen går ner några timmar tidigare.

Och ja, det är så jäkla sant! Jag ska verkligen bara försöka anamma det nu, och göra saker som får mig att må bra. Eller helt enkelt bara vända på saker och ting. Istället för : Fan vad det blir mörkt tidigt *och världens största suck* , kanske det ska låta mer såhär: Fan va göt att det blir mörkt tidigt, då kan man tända upp hela lägenheten med värmeljus och ljusslingor överallt. Eller att gå från en döööövarm lägenhet sommartid till en lite mer normaltempererad lägenhet och att man istället får värma sig med tofflor, stickade strumpor och stora gosiga varma tröjjor.

Ahh det är sant, det har fan med inställningen att göra! Jag känner mej redan lite mer pepp på hösten!

Lite kvällstankar från mig denna söndag! Ta hand om er och njut av mörkret! <3

PUSS!