Detta är förmodligen ett utav de största stegen jag kommer ta detta året. Men man måste ju våga för att vinna lite sägs det. Men att lämna min trygghet, allt jag har där. Där jag har byggt upp mej själv för grunden de senaste två åren, där jag vuxit, där jag hittat mig själv, det är ett steg som heter duga, det vill jag lova!
Ja, ni är förmodligen helt förvirrade efter denna inledning. Jag ska inte lämna Sverige och förmodligen kanske inte detta är någon biggie för flera av er men, det är det minsann för Fia. Ack, så härligt det är. Känslan av att våga, känslan av att vilja men framför allt känslan av tillit. När man har bestämt sig för att lita på en annan människa, för förr eller senare måste man ju göra det, annars skadar det mer än vad det ger kärlek, så att säga.
Många av er kanske har räknat ut det redan men…… jag har gått och blivit sambo. Och ja, till alla er som tänker ”shit vad snabbt”, ja absolut men shhhh, känns det bra i magen, känner man sig lycklig, glad, känns det rätt. Herregud, tuta och kör då! Lite så resonerar iaf jag och ja, det känns helt jävla underbart! Det känns helt jävla underbart, och såååå rätt!
Så idag togs det ett stort steg i mitt liv. Jag sa upp min självständihetslägenhet, min första lägenhet jag någonsin bott själv i. Där allt har hänt på 1,5 år typ. Där jag föddes. Jaja, herregud så poetiskt det blev helt plötsligt men ja, det är så det känns. Det är seriöst separationsångest blandat med lycka jag känner. Men va tusan, det är en lägenhet. Allt jag byggt upp där finns fortfarande kvar, i mig så att säga.
Så ja, nu kan ni kalla mig sambo-fia. Eller ja, helst inte, meeeen ni kollar numera på en tjej som är sambo med världens finaste Rasmus. Och det känns helt jävla amazing! Det är längesen jag kände mig såhär glad och det är längesen jag skrattade så här mycket. Jag asgarvar tills tårarna rinner varenda dag tillsammans med honom och även om det har gått snabbt och det är tidigt känns det rätt, och är det rätt så är det lätt sa Sanna en gång! Och jag börjar tro att det är sant!
PUSS!!
Sovrummet där alla kroppspositiva bilder kommer tas hädanefter:
(PS, bh-n är från Trend House)
Jag och min sambo flyttade ihop efter 3 månader, det var 2 år sen nu 🙂
Åhh så underbart! Det sista man ska göra är att lyssna på vad andra tycker och tänker, verkligen <3
Vet du vad. Det är när det känns så här och man tar crazy beslut som gör att livet blir det bästa. Tänk om man tvekar funderar och håller på. Då är det kanske inte helt rätt. Min man och jag började träffas bara någon månad innan han skulle på utlandsmission i 9 månader. Vi blev officiellt ett par när han var i Afghanistan, när han var på leav (hemma för någon vecka) bestämde vi att han skulle flytta in till mig. Sagt och gjort, vi hade under de här 9 månaderna sett kanske 3 veckor sammanlagt. Ändå flyttade han in. Vi flyttade till våran gemensamma lägenhet och blev med barn året efter. Nu efter 6,5 år bor vi i villa har två barn och jag kan inte tänka mig framtiden utan honom. Det gick snabbt alltihopa men så rätt. Han får mig att känna mig trygg. Jag behöver inte tvivla på oss. Vi består efter allt vi kämpat oss igenom. Hejja kärleken och gör det som faller er in. Lev livet…
Jösses så lycklig jag blir av din text du skriver, det är ju sååå jävla sant! Underabrt att läsa fina du!
Stor kram!
Så kul för dig 😀
Tack snälla! <3
så mysigt! ❤ jag flyttade ihop med min underbara pojkvän efter 6 månader. Folk skulle alltid lägga kommentarer som ”oj vad snabbt det gick osv!” men det finns ingen regel på hur länge man ska vänta för att få bli sambos! Och varför vänta när magen & hjärtat skriker JAAAAA och man kan få mer tid att spendera med den man vill spendera livet med!
Känns det rätt så gör du helt rätt! Så kul för er!????
Exakt så tänker jag med! tack för peppen finaste du! Stor kram!