Trosor här (Klick!) || Bh här (Klick!) (annonslänkar)

”Jag kvävs, jag kvävs”…. Känslan är så extrem påtaglig, alla som upplevt den förstår. Paniken, oron, rädslan… ångesten!!! För en jävla siffra!? En siffra på en våg och ett utseende i spegeln. Jag såg allt jag inte hade och hade en främling som tittade tillbaka på mej.
Jag minns det så väl, känslan som ständigt kröp sig på, ångesten över vikten jag hade och rädslans för att gå upp i vikt! Livet är fan för kort….

Jag har alltid haft så tydliga riktlinjer på vad jag vill göra med mitt liv. Jag har alltid kunnat säga nej om jag inte velat gör något. Jag drack aldrig för att vänner hetsade i tidig ålder, jag drack när jag kände mig redo. Jag minns att jag länge va den enda som inte testat alkohol, men jag umgicks med folk som drack. Jag har aldrig testat att röka, aldrig testa knark, aldrig gjort något emot min vilja. Har alltid vågar stå upp för mig själv och vetat mitt värde i dessa situationerna. Men när det kom till min vikt, min kropp… Min ätstörning. Vart fanns all denna styrkan? Som bortblåst! Det är konstigt. Jag minns att jag utåt sett ansågs vara en så självsäker tjej. Ja, det är i alla fall vad jag fått höra nu i efterhand. ” Sophia, jag vågade inte prata med dej först för jag trodde du skulle vara en riktigt bitch… Men du är ju världens härligaste människa”. Jaaa det tycker jag också själv att jag är. Jag är empatisk , bryr mig allt om andra och är otroligt kärleksfull. Det har jag alltid varit. Men jag har aldrig varit det mot mig själv, förens för tre år sedan typ.

Herregud, så många resor jag varit på och gått miste om så mycket härligt! Soluppgångar, solnedgångar… Helt bortsjuken i tankar hur jag imorgon ska lägga upp min träning och min kost för att kunna maxa min viktnedgång!? Va i helvete är det ens för tankar. Vi lever! Det är något att vara jävligt tacksam över. Vi har en kropp, även det är något att tacks universum för. Dessutom har den stått ut med otroligt mycket elakheter, ändå står den kvar. Det hade inte en vän gjort om jag kastat lika mycket skit på den som jag gjort på mig själv.
Livet är nu hörrni, livet är för kort för att missa minsta lilla soluppgång, minsta lilla solnedgång!
Ta vara på dagen och prioritera vad som är viktigt i ditt liv. Men kom ihåg, du är alltid den viktigaste!