Jag hakade upp mig på uttalet…. ”Prev… Privi…. Vad heter det Allis?” Privilegierad! Jag är verkligen sämst på ord i mellanåt och det roliga är att Allis alltid förstår vad jag menar när jag vill säga något. Äntligen är hon hemma igen… Hon som, oavsett hur ofta vi hörs, är en av mina absolut närmaste vänner. Det finns ingen som hjälpt mig så mycket genom de senaste två åren i mitt liv. Suttit med mig på Psykakuten 2016 när jag inte visste vem jag var. Hon som firade möhippa med mig den dagen jag egentligen skulle haft min möhippa 2016. Hon som åkte med på det som egentligen skulle varit min bröllopsresa men som aldrig blev någon sådan. Och tur var väl det. Jag är så sinnesjukt tacksam idag. Tacksam för Allis, tacksam för att allt det som hände 2016 (läs här om ni är nyfikna), tacksam för Halmstad, tacksam för sommaren och framförallt är jag tacksam för Rasmus. Min Rasmus. Tack för att du tog dej an mej och för att du vill ha mig lika mycket som du vill ha mig. Du har fått mig att känna saker jag aldrig känt innan älskling! Tack snälla för det.

Halmstad sommartid alltså, behöver jag ens säga det? Jag och Allis börjar dagen på ett klassiskt vis, så som vi ofta gjorde när hon pluggade. Frukost i alla dess former. Stranden bakom brottet är min nya favvoplats, jag älskar lugnet, klipporna kombinerat med sandstranden, grönskan runt om, det svala vattnet. Jag älskar allt!

Vi hade inte setts sen hon åkte till Kreta i April, det var på tiden med andra ord. Avokadomackor, hemmagjorda blåbärsscones, frukt, ägg och juice och en massa babblande. Ett svalkande dopp och massa prat senare sitter jag här hemma och ska börja jobba. Solen skiner och jag känner bara tacksamhet. Tack livet, tack för att jag äntligen får och vill leva dej fullt ut!

Förresten, vill ni ha receptet på blåbärssconesen eller kunde ni inte bry er mindre? 😉

PUSS!

Kjol här (klick!) || Liknande kimono här (Klick!) (annonslänk)

Bikinitrosor här (klick!) || Bikinitopp här (klick!)