När du är någonstans mitt i det, mitt i kaloriräknandet och vikthetsen, förstår jag att det är svårt att se sig själv på ett annat ställe än just där, mitt i skiten. Men likväl som du varje måndag bestämmer dig för att testa diverse dieter eller svältmetoder, kan du också bestämma dig för att det är slut på just precis det. Och istället början på något annat. Ett liv som du kanske faktiskt vill leva, eller hur?
I de flesta meddelande och mail jag dagligen får låter det precis som att det skulle vara enklare för visa och svårare för andra att klara av det. Så är det inte. Vi alla har ett val, vi alla bestämmer själva och vi alla kan ta kontroll över de demoner och röster som pratar om vad vi dagligen ska göra med oss själva. Innerst inne är det du som tänker dessa tankarna om dej själv och på så vis är det också innerst inne du som kan förändra dem. Det är inte enklare och heller inte svårare för någon, vi behöver bara bestämma oss. Och där har vi det svåraste av allt, att bestämma oss.
Jag fick en fråga här om dagen på Instagram där personen undrade hur jag, i samband med mitt tillfrisknande, kunde börja äta som vanligt igen. En så jäkla bra fråga tycker jag och jag insåg att jag faktiskt inte tagit upp detta här innan.
För mig kom allt med stöttning från Ätstörningsmottagningen. Men det största steget, att bestämma mig, och ta mig till ästörningsmottagning tog jag själv. Sen den dagen, då jag knappade in de siffrorna på telefonen har jag varit bestämd. Jag vill leva. Inte i ett jävla träsk av kaloriräkningsappar, tvångsträning och förbud vad jag får äta. Jag vill leva, på riktigt.
För mig handlade allt om min syn på mig själv. Ditt beteende , ditt förhållande till mat och ditt förhållande till träning om du lider av någon form av ätstörning eller kroppfixering, har med att göra hur du ser på dig själv. När jag lärde mig att ändra mitt synsätt på mig själv och se mitt eget värde var jag inte längre rädd. Jag var inte längre rädd för mat och den skeva syn jag tidigare haft kring mat blev alltmer konstig. Jag förstod helt plötsligt att det inte var logiskt att jag skulle gå upp 10 kg i vikt av en kanelbulle, likväl som att jag inte går ner i vikt av att äta en sallad till lunch.
I och med min behandling på ÄM (ätstörningsmottagningen) började jag sakta men säkert bli tryggare i mig själv. Jag vågade släppa på de gränser jag tidigare haft kring mat, och framför allt vågade jag sluta räkna kalorier och jag vågade sluta väga min mat. Allt jag ville var att vara hälsosam men det var också den längtan som gjorde mig så sjuk. Jag vet och jag visste exakt vilket liv jag ville leva, men det var inte det jag levde.
Idag vet jag (och jag tror ni vet också) att man kan äta allt man inte alltid. Ägg är hälsosamt, absolut, men att äta 10 ägg om dagen är inte hälsosamt. Likväl som frukt, jättenyttigt. Men äter du för mycket av det går det också till överdrift. Så är det med allt. Jag började lita på min magkänsla och började äta det jag ville äta igen. Vanlig mat med inslag av livets goda (jaaa i mitt fall godis då jag är en godisgris). Inga förbud, inga specifika dagar som godis var tillåtet. Jag åt när jag kände för det och helt plötsligt försvann de godissug jag så länge hade haft. Visst resulterade det i en viktuppgång, men jag har aldrig mått så bra i min kropp som nu, några kilo tyngre absolut, men ack med en så mycket mer välmående kropp. Jag äter det jag vill, jag tränar det jag vill och jag gör det när jag vill och när jag tycker det är kul. Ni förtjänar samma känsla. Därför delar jag med mig av lite tips nedan som funkat för mig i samband med detta. <3
Foto: Mariette Trempenau
Tips på ett sunt förhållande till mat!
- Radera djävulsapparna! Vill du ha ett sunt förhållande till mat är det första du ska göra att radera de där jävla kaloriapparna. Du känner din kropp, du vet innerst inne vad den behöver… Du behöver inte ha koll på varje liten kalori du stoppar i dej. Lägg den energin på att istället göra saker som får dig att mår bra. För det gör minsann inte de där apparna!
- Kasta vågarna! Både kroppsvåg och matvåg ska bort. och ska du baka går det alldeles utmärkt att använda decilitermått för att måtta upp hur mycket som behövs. Du behöver inte veta hur mycket du väger och du behöver heller inte veta exakt hur mycket köttfärs du ska äta. PUNKT!
- Lita på din kropp! Man måste lyssna på kroppen, låt den äta om du är hungrig, sluta äta när du är mätt. Jaaa, i stort sätt så enkelt är det.
- Mat är viktigt! Såhär är det, mat är livsviktigt för att vi ska fungera. Även om du kanske inte tror att det är viktigt just där och då så är det faktiskt. Svälter du din kropp så pass allvarligt kan vissa funktioner i kroppen sluta fungera och kan resultera i men för livet. Exempelvis mensen, svälter du din kropp kan mensen sluta komma vilket kan resultera i problem att få barn i framtiden. Mat är livsviktigt!
- Följ rätt personer! En återkommande punkt men följ rätt personer på sociala medier. Dem du följer ska inspirera och peppa dig till välmående, de ska inte pressa fram en känsla hos dig som leder till destruktivt beteende. Rensa på Instagram hörrni! <3
Ett toppeninlägg, som vanligt. Ser gärna fler youtubeinslag med dig, du ”går genom rutan” och har ett trevligt och naturligt sätt. Jag skulle gärna höra dig i radio också för din röst är behaglig att lyssna till, göra en podd med någon av dina improudvänner? Eller spela in ett litet manus ur ditt liv, skicka till SR och bli en Sommarpratare. Heja dig!
Hade just tänkt att fråga om Du kunde lägga in ett sånt här inlägg! Haha! Tack! Behöver det nu efter 25 år av veleri! Är på god väg men det där sista envisa behöver försvinna! De där tankarna som inte riktigt lossnar. Känslorna man är rädd för att få osv! Hur bar du dig åt? Bet i det sura äpplet o utsatte dig för ångest? Tufft men nödvändigt! ?
Som jag skriver i texten hade jag helt enkelt bestämt mig för att må bra! Det livet jag levde med alla ångest var inget alternativ! Och då behövde jag själv göra det bättre helt enkelt! Jag gick ju på en ätstörningsmottagning och där fick jag ju hjälp med att jobba med mej själv ?