Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

”När jag först träffade Rasmus hade jag bestämt för att ta saker och ting ganska sakta. Det där med hastighet har vi ju dock tagit igen nu skulle man ju kunna säga ;)”

Ett år är ju egentligen inte så länge. I alla fall inte när jag tänker på hur jäkla mycket längre det känns. Det kändes nästan fånigt att fira 1 år tillsammans i helgen, då det känns som vi varit tillsammans för alltid, jag och Rasmus.

De senaste året har varit helt jäkla fantastiskt. Det har hunnit hända så jäkla mycket och vi har hunnit uppleva så otroligt mycket saker ihop! Alla skratt, alla bråk och tjaffs, hela 4 resor tillsammans, en helt fantastisk sommar ( den bästa någonsin både känslomässigt och vädermäsigt) och ja, den lilla bulldegen som just nu ligger och jäser i magen. Det och så mycket mer har vi hunnit med på ett helt år. Så ja, ni förstår kanske att det känns orimligt att fira årsdag, det kändes snarare som vi firade 3 årsdag liksom!

När jag först träffade Rasmus hade jag bestämt för att ta saker och ting ganska sakta. Jag ville dejta försiktigt och inte gå för fort fram. Vi sågs regelbundet men inte allt för ofta till en början, och jag gjorde ganska tydligt att jag ville gå långsamt fram på alla plan. För att skydda mig själv från att bli sårad, men också för att jag var livrädd. Livrädd för de känslor som skulle kunna uppstå om jag föll för honom, livrädd för att våga lita på någon igen. Rasmus respekterade mig och det är den första person jag mött som bemött mig med så mycket respekt när det kom till mina känslor. Han respekterade och han förstod. Innerst inne tror jag han kände lite likadant. Att inte kasta sig in i något för att sen kanske inse att det inte var riktigt rätt ändå.. Det där med hastighet har vi ju dock tagit igen nu skulle man ju kunna säga 😉 Allt föll så naturligt för oss båda, det är så häftigt när det är så himla ömsesidigt. Vi båda började prata och skriva som om det redan var vi, utan att vi hade sagt det rakt ut. Vi planerade för vad VI ville göra och skulle göra framöver och helt plötsligt var  den oron och den brist på tillit jag så länge känt som bortblåst. Och pang sa det så var vi tillsammans, 1 månad senare sambo och 8 månader på smällen. Men vet ni vad? Så länge det känns rätt så är det rätt! Tid, vad är det när man känner sig trygg och säker på sina känslor och det man vill göra. Jag har lärt mig att lyssna på magen och magkänsla, den har 100% av gångerna rätt, i alla fall i mitt fall. Och kanske det är tack vare min försiktighet i början, eller så va det bara rätt.

I helgen firade vi 1 år tillsammans, jag och Rasmus och det har utom tvekan varit det bästa året i mitt liv! Jag ser fram emot resten av mina år med honom och allt som komma skall! Tack till livet som förde mig till honom och tack till livet för att jag kan få känna trygghet och tillit igen <3

Ni är många som frågat om hur jag och Rasmus träffades, den storyn hittar ni här :)

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
6kommentarer
  • Är glad att du kom in i vår familj❤️

    Lena 2018-12-04 10:19:02
    Svara
  • Jag och min kille träffades i Maj när jag säsongade på en industri i Norge. Jag stannade kvar och i oktober blev vi sambos, i Januari var jag gravid. Tid spelar ingen roll känner jag, vet man så vet man!! Som Suzanne skrev här nedan, jag var livrädd innan för att vi kanske skulle väntat och fått mer egentid men nu så bara känns allting såå rätt.

    Elin 2018-12-03 15:52:46
    Svara
  • Hej!
    Har ungefär samma historia med min kille. Vi firade 1 år för en månad sen och till sommaren kommer bebis, vi har även hunnit köpa hus 🙂 Men ibland kan jag få lite panik över allt vi inte hunnit göra innan vi får barn, all ”egentid”. Vet att man kan göra saker tillsammans även när man har barn, har ett sedan tidigare, men ändå! Känner ni aldrig så?

    Suzanne 2018-12-03 13:24:19
    Svara
    • Svar på Suzannes kommentar.

      Joo jag känner så, eller ja, jag kände så innan vi blev gravida och har alltid velat vänta då jag ville leva bara jag och han ett tag! Men nu kännet jag mest att det blir vad man gör till och kommer jobba för att få den ” egen tid” jag behöver med Rasmus i vardagen ❤ Tror det kan bara viktigt att behålla vissa ytor i vardagen som bara våra så att säga och det vill jag gärna jobba för ❤

      sophiaanderberg 2018-12-03 14:14:57
      Svara

senaste från Mode

Sophia Anderbergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!