Heeej kompisar! Här sitter jag och mår bättre. Himlans skönt om det slutar här och inte blir värre med förkylningen, det hade verkligen uppskattats ð
Tisdag och vi har gått in i vecka 26, men istället för att uppdatera er om den veckan tänkte jag berätta för er hur jag upplevde de första veckorna i graviditeten och vad jag gjorde för att försöka må så bra som möjligt under denna första perioden innan det blev officiellt. Här kommer också lite bilder ni inte fått se tidigare från de första veckorna i graviditeten ð
Gravid Vecka 15
Gravid Vecka 18
Vi fick ju redan på ganska tidigt att vi var gravida, redan i vecka 3-4 någonstans. Jag tog ett sånt tidigt graviditetstest som kan tas hela 6 dagar innan mens plus ett till några dagar senare för att verkligen försäkra oss om att det stämde ð På så vis känns ju graviditeten megalång, många får ju kankse redan på det i vecka 6-8 när mensen uteblivit, om man inte väntar på att bli gravid såklart. Då är det svårt att hålla sig ifrån att kissa på stickan! Verkligen!
Gravid vecka 23
De första två veckorna efter att vi visste kände jag inte mycket. Allt kändes liksom som vanligt. Men framåt vecka 6-7 började jag få mina första känningar av att jag faktiskt var gravid. Detta är ju otroligt individuellt och jag var som tur väl var beskonad från kräkningar. Det hände endast några få gånger. Däremot denna jäkla tröttheten, den går liksom inte att beskriva med ord. Mellan v 8 och 13 känns som en dvala typ. Jag fick inte mycket gjort på jobbfronten, heller inte privat. Jag hade ingen ork över till något knappt. Jag gjorde mitt bästa för att sköta bloggen och jobba på som vanligt men det var svårt. Dels pga tröttheten men också för att jag inte kunde dela med mig av det absolut största som pågick i livet just då. Jag var tvungen att vila längre perioder under dagen och jag var otroligt känslig för att ha FÖR mycket saker bokade på en vecka. Och för att inte tala om kvällarna, jag minns att jag var en mindre rolig sambo som ville gå och lägga mig runt 20 varje kväll!
Det va också ett rent helvete med matlusten! Rasmus fick sällan sin vilja igenom när det kom till mat då jag bara kände för att äta ytterst få saker. Att göra matlista var helt lönlöst för jag visste helt enkelt inte hur jag skulle känna inför den maten den maten de kommande dagarna. Rasmus kunde föreslå mat på mat och jag rynkade bara på näsan. Jag som vanligtvis inte är kräsen var kräsnare än någonsin.
Jag fick mage ganska tidigt. kanske inte så att det syntes utåt för allmänheten men jag märkte det snabbt, redan i Vecka 8 och allmänheten kunde se det i vecka 10, de som visste om det. det gjorde det såklart svårare att dölja, och egentligen ville jag inte dölja då jag va så stolt över min lilla mage. Men vi hade bestämt oss för att vänta med att offentliggöra det först efter första ultraljudet när vi visste att allt såg bra ut ð Men jag har ju förstått att det spekulerades en del, det har jag fått höra i efterhand ð
Gravid vecka 25!
Så hörrni, till er som kämpar i första trimestern, håll ut, det blir till största sannolikhet bättre. Efter vecka 13 blev det som om allt vände. Visst, tröttheten sitter i men inte alls på den nivån. Så håll ut!!
Till er som varit gravida, hur var er första trimester?? Det är ju verkligen så olika hur alla mår!!