Heeeej kompisar! Strålande sol denna strålande tisdag och jag sitter och dricker min Pepsi max efter en underbar massage På Benika Home. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag måste verkligen börjar gå på massage oftare! Jösses va ryggen tar stryk av att sitta vid datorn och man inte äger ett ergonomiskt skrivbord. Sophia, det måste du bli bättre på.

Tisdag och vi välkomnar V34 med lyckorop. Ännu ett steg närmre våren och Lillis ankomst! Enligt appen är bebis 43,7 cm lång och väger 1918 g! Det känns nu vill jag lova er:) Lillis börjar och förbereda sig inför förlossning tydligen, likväl som sin morsa som också böjar göra det nu. Har lagt i en tyngre växel och ska göra meditation två gånger om dagen de dagarna jag har möjlighet nu. Allt för andningen och avslappningens skull känner jag.

Så hur mår jag då??

Cravings/Dille: Fortfarande frukt och grönt. Och enklare maträtter liksom. Det får inte bli för mycket, inte för tungt. Det är precis som att det inte får plats längre på något vis. Men som sagt, mycket frukt och grönt. Hur gott är liksom inte körsbärstomater? har haft svårt för tomat överlag i flera år men nu tryckte jag två paket rakt upp och ner i förra veckan. Underbart gott!!!

Sömn: Periodvis bra, periodvis dåligt. Nu har jag en period där jag vaknar varje natt av att mina fingrar domnar av. De är så galet svullna just nu och har börja domna av oavsett hur jag har dom, så otroligt störigt. Jag vaknar liksom av att fingrarna och handen somnar titt som tätt.

För övrigt är jag otroligt trött just nu och har lagt mig vid 21 de senaste kvällarna. Då är jag dock utvilad på morgonen och vaknar vid 07 utan problem! Underbart skönt. Tror dock att vädret hjälper min morgonpigghet lite, hur underbar är det inte att det är ljust redan klockan 06 nu??? 🙂

Mående: Jag pendlar i mitt mående just nu. Har en känsla i kroppen som inte riktigt går att beskriva, en känsla av obekvämhet på något vis. Det är egentligen fel ordval också men det är det närmsta jag kan komma. det påverkar mig otroligt mycket psykiskt att jag har mindre ork och sämre rörlighetsförmåga. Som jag skrev i förra veckan så är en stor del av mitt välmående att få vara aktiv och just nu har jag svårt att va det. Dels är jag så sjukt trött men jag har också en kropp som inte riktigt jobbar med mig.

Yogan kör jag fortfarande och den är så skön att starta dagen med! Den hjälper mig verkligen även om jag inte kan köra på så hårt som jag önskar att jag kunde.

Kropp: Just nu är det tillväxtperiod vilket märks. Magen har verkligen vuxit galet mycket under förra veckan. Det känns liksom som att man bara efter en natt har lagt på sig och vuxit massor. Det börjar dyka upp lite bristningar här och var, fötterna är svullna och fingrarna likaså. Någon skrev att svullnad kan vara tecken på havandeskapsförgiftning och att jag ska hålla koll på det. Jag läste också något om det men alla värden såg bra ut när jag var hos BM i förra veckan så inget jag oroar mig för. Självklart får man hålla uppsikt men detta är nog bara vanlig svullnad så att säga 🙂

Trots detta kan jag inte sluta förundras över hur coool kroppen är. Det bakas liksom en liten bebis i min mage, det är ju så sjukt när man tänker på det närmare inpå detalj alls. WOW vilken resa! Jag ska verkligen försöka njuta av sista tiden som gravid nu även om det faktiskt är… ja, jobbigt just nu. Det är knappt att man vågar säga det men jo, det tycker jag faktiskt är det är lite just nu. Men det ena utesluter inte det andra, jag är så jävla tacksam för detta!!

Övrigt: För övrigt har jag börjat packa bb-väskan och tänker att jag ska få klart den i nästa helg. Jag ska tvätta lite babykläder och koka lite nappar och sådär samt vänta på lite saker som har beställts hem. Sen är dem så gott som klara 🙂 SKÖÖÖÖNT! Igår handlade vi också hem ett gäng blöjjpaket så vi har gott om det till din första tiden. Det känns fortfarande helt sjukt. Jag känner mej så förberedd på förlossningen nu men det känns liksom helt galet att det ska komma ut en bebis som sen ska med oss hem? Hahaha kommer man någonsin förstå det förens den liksom är här och den känns som det mest självklara i livet….? Njaa, tror inte det. Har ändå gått i 8 månader nu och fattar fortfarande inget. 😛 Det blir nog första när Baby-Lillis föds som det känns på riktigt, om ens då?? 😛

När fattade ni att ni liksom var föräldrar? När kändes det på riktigt för liksom?

Puss!