Gravid V36- Jag känner mig redan som en ”tickande bomb”!

Godmorgon mina underbara läsare! Wow, tack för att ni är här inne och läser min blogg. En tacksamhets dusch kom över mig och jag vill bara skicka över all kärlek jag kan till er. Dels för att ni är här in och bara läser, men också för det stöd, pepp och kärlek ni ger mig. Ni är verkligen helt helt underbara!

Jag sitter just nu och beskådar den mest fantastiska blombukett jag någonsin sett. Igår va det motstridigt att ta sig ut på gravidfotografering med jösses så glad jag är att jag gjorde det. Mika (som fotade mig) gjorde ett helt underbart jobb och bilderna blev fantastiska. Det var ljust enda fram till 20:00 igår och solen sken hela dagen. Himlen färgades rosa i takt med att solen gick ner. Ja, kvälln blev helt enkelt bara perfekt. Precis vad jag behövde just nu. Lite extra energi till att orka hasa mig fram det sista här nu! <3 Vänta bara tills ni får se bilderna, underbara blev dom!

Tisdag igen och ny vecka. Tack käre gode gud för det. Jag känner mig  redan som en ”tickande bomb” och går runt och känner att det verkligen kan hända när som helst nu! Det är en skön känsla, på så vis tar jag det en dag i taget och fokuserar inte så mycket på hur långt tid det KAN vara kvar! <3

Cravings/Dille: Vegetariskt, frukt och grönt skulle jag säga. Har ätit betydligt mindre kött sen jag blev gravid vilket bara är väldigt väldigt bra såklart! Den senaste tiden när vi grillat har jag kört på grillad majkolv och inte alls haft något intresse för köttbitarna de andra grillat. Samtidigt längtar jag efter den där charkbrickan och dessertostarna när förlossningen är gjord. Så det är nog bara visst kött som jag tappat lite lusten för. Äpplen är ju såååå gottt just nu också, och plommontomater! MUMS!

Sömn: Om vi bortser från mina förvärkar som i även väcker mig på nätterna så sover jag bra. Jag vaknar och känner mig utvilad i stort sätt varje morgon vilket är otroligt skönt. Att det blir ljusare och att vädret varit underbart spelar säkert också in men ja, sömnen är ändå bra får jag säga.

Dock är jag megatrött om dagarna. Idag känns ögonlocken som två stora betongklumpar och det är ungefär så det har känts den senaste tiden. Så jag vilar mycket även på dagarna nu, för att liksom återhämta mig.

 

Mående: Generellt mår jag inte så bra nu! Jag kämpar med mitt eget mående dagligen och försöker hålla gnistan uppe men det är svårt. Jag isolerar mig lite samtidigt som jag ändå ”tvingar” mig själv till att göra saker för jag vet att det gör hela situationen bättre. Jag pratar mycket med Rasmus, även om jag inte kan sätta ord på mina känslor så försöker jag ändå att förmedla något och det känns skönt. Han är världens bästa och ett enormt stöd just nu och förtjänar inte det han i mellanåt får ta pga hormonerna. Men jag är alltid snabb på att be om ursäkt och erkänner mer än gärna när jag gjort något fel och han är så snäll och bemöter det med öppna armar.

Jag känner mig så fängslad nu på något vis, i mig själv och i min kropp och förvärkarna har även börjat komma även om jag vilar. Jag gör mitt bästa för att hålla orken och humöret uppe nu och fotograferingen igår hjälpte verkligen. Nu tar jag en dag i taget och tillåter mig själv att känna allt det jag just nu känner. Nu är det såhär, inte mycket att göra åt det! <3

Kropp: Tjaaa vad ska man säga, den växer?? 😉 Nej men skämt o sido, det gör den. På alla håll och kanter nu känns det som. Men den känns ändå stark på något vis. Det jobbigaste för mig just nu är att inte kunna vara fysiskt aktiv utan att det gör ont. Jag vill bara dra ut och springa, gå långa, raska och härliga promenader, svettas och utveckla min Yoga. Men snart så, snart kan jag <3

Övrigt: Tänk som vi önskade det där plusset på stickan förra sommaren och i år, sommaren 2019, kommer det liksom vara en bebis med i vårt liv. Det känns fortfarande väldigt overkligt men hjälp som jag längtar nu. Nu får det mer än gärna gå undan. Vi väntar bara på att Lillis ska behaga komma nu. I stort sätt allt är förberett och klart, lite kläder som ska tvättas men det viktigaste är inhandlat och upphämtat. För 10 veckor sen trodde jag aldrig att jag skulle säga eller känna detta men Lillis, vi är redo för dig nu! <3

 

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
4kommentarer
  • Jag känner åter igen mig i så mycket av det du skriver men kanske främst din sista mening. Jag är i vecka 39 och trodde heller aldrig att jag skulle känna detta, men jag & sambon är såå redo! Vi längtar efter att få träffa bebis utanför magen och se vem det är som har busat omkring där inne i 9 månader =) <3

    Amanda 2019-04-03 10:54:37
    Svara
  • Så fin du är!! :*

    Tess 2019-04-02 20:19:30
    Svara

senaste från Mode

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!