De senaste dagarna har det varit så påtagligt, det har varit för mycket den senaste tiden. Igår, när det va dags att lämna Värnamo och åka hem till Halmstad, kände jag för första gången ångest över att åka hem. Det har jag inte känt på hela tiden jag har bott i Halmstad. Jag kände en sån enorm tomhet när vi lämnade Värnamo, det har varit så skönt att få vara där och andas och bara ta det lugnt. Det har hänt så otroligt mycket den senaste tiden och varit så mycket de senaste månaderna att det har så skönt att bara komma bort från allt och bara vara.

Jag har fått frågan om jag känt av något som kallades baby blues. Jag visste inte riktigt vad det va så googlade lite på det och ja, det skulle jag nog säga att jag har gjort. Jag gråter varje kväll. Och jag känner så sinnessjukt mycket känslor. Jag som alltid varit en känslomänniska och alltid haft lätt till tårar hade ju nästan räknat med det, att känslorna placeras sig som på utsidan av kroppen och liksom kryper fram framåt kvällen. För det är då jag känner som mest, när jag sitter här, med min fantastiska dotter i famnen, som allt kommer. Som nu, nu kommer tårarna.

Ångest, lycka, glädje, oro, rädsla… Jag känner allt hörrni, samtidigt som tårarna bara rinner. Och som vanligt är det nästan omöjligt i dessa situationer att förklara känslorna, dom är ju så många, och så blandade. Det enda jag får fram är att det helt enkelt varit för mycket det senaste tiden. Husförsäljning, visningar, tuff graviditet, förlossning och nu husköp. Flera stora saker i livet som hänt på väldigt kort tid. Och missförstå mig inte, jag är inte olycklig eller ledsen. Men det är såhär min kropp reagerar när den behöver varava ner, när den behöver tid att återhämta sig. Den gråter, och gråter och gråter. Av lycka, av glädje, av trötthet och nu av så enormt mycket kärlek till ett barn.

För det blir det hörrni, man fylls av så enormt mycket kärlek till denna lilla person, blandat med oro kring hur man någonsin ska kunna skydda henne från allt ont som finns i denna värld. Och rädsla över att inte klara av det varvat med så mycket styrka och lycka! För oj vad jag älskar henne och oj så lycklig hon gör mej, det går liksom inte ens att försöka beskriva det!

Ja, en enda jävla fruktsallad av känslor. Jag är så lycklig över allt och nu behöver jag tid att njuta av detta! Så inga mer livsomfattande händelser för fia nu på ett tag hörrni. Nu landar vi i allt fantastiskt som har hänt den senaste tiden. Och det gör vi med tårar, skratt och hela fruktsalladen av känslor!

Vi hörs imon kompisar! I veckan tänker jag mig att komma igång med mina rutiner igen, det kommer göra mig gott, som jag längtar efter det nu! ?

Puss! <3