Såå fin och mysig historia!

Så fint! ?❤️
Träffade min sambo via mitt ex, dom var vänner och vi umgicks och festade ganska mycket ihop. När jag och exet gjort slut så var min sambo den jag pratade med om ALLT och efter 7 månader var det oundvikligt, jag blev upp över öronen förälskad och sen dess har det varit vi, 1 barn och hus och en till liten en i magen ❤️

Åh, vilken fin historia!
Jag lärde känna min sambo på gymnasiet. Martin. Han var då tillsammans med min bästa vän på den tiden (de kommer från samma stad). De gjorde slut i alla fall i 2an och vi började ha kontakt då via msn men bara som vänner. Jag vågade aldrig satsa på honom för dels var han ju min kompis ex som är förbjuden frukt och dels tyckte jag att han var alldeles för snygg för mig! Året efter, när jag tog studenten, träffade jag en annan kille och blev kär i honom. Den sommaren valde jag fel kille kan jag säga nu i efterhand… Men efter 5 år tog det slut mellan oss och jag & Martin hittade snabbt varandra. Jag kan kort säga att han fanns mer för mig sista året av min relation än vad mitt blivande ex gjorde. Under de 5 åren hade vi hela tiden umgåtts men vi båda kände hela tiden att där fanns något mer när mellan oss. Det kom även fram sen att Martin blev kär i mig med den sommaren jag blev tillsammans med den andra killen.
I april nu fick vi våran dotter. Jag kan inte tänka mig att spendera mitt liv med någon annan än Martin. Det var hela tiden meningen att det skulle bli vi. I början av vår relation kunde jag ibland älta att vi liksom missat 5 år men han svarade jämt ”5 år är ingenting mot att vi ska vara tillsammans livet ut” ♡♡♡ han får mig att bli en bättre människa varje dag. Kram på dig! PS. Jag tycker än idag att han är för snygg för mig hehe.

Hur jag träffade min sambo är lite roligt ❤️
Jag träffade min sambo via två dejtingappar ? Han tog kontakt med mig första gången i aug förra året och där vi då bytte nr, jag upplevde honom (i skriftlig form) som lite rolig, charmig men väldigt korrekt i sitt sätt att skriva. Vi bytte nr men det ledde aldrig till att vi sågs så det rann ut i sanden.. 4 veckor senare så får jag ett sms där jag för mitt liv inte kan komma på vem det va, fick till slut fråga om en bild haha och kom då på vem det va och kom då bara ihåg honom som rätt tråkig och seg på att både svara och vilja ses så jag slutade svara honom ? sen ytligare 4 veckor senare matchade vi på en annan app och där var han mer framåt och visade sin humor mer, det tog sen ca 1,5 vecka så sågs vi första gången, vi har sedan dess varit oskiljaktiga ? vi flyttade ihop efter 1 månad och det har aldrig varit så här naturligt eller enkelt innan ❤️ Känner mig väldigt lyckligt lottad att 1,5 år efter en fruktansvärd skilsmässa få ha en sambo som är mer än vad jag hade kunnat drömma om och att han är en fantastisk bonuspappa till min son ❤️

Så härligt att höra hur folk träffas, livet är så oförutsägbart fantastiskt ibland!
Jag och min kille träffades sommaren -13. Jag hade precis tagit studenten så just då var en kille inte viktig i mitt liv heller, jag ville bara ha kul. Men så såg jag en så snygg kille på stranden, spanade in honom bakom solglajjorna hela tiden. Gick lite sådär löjligt nära upp från badet och hoppades han skulle se mig med. Två dagar senare la denne snygga kille till mig på Instagram, han tyckte alltså jag var lite snygg också ;). Någon vecka eller två där efter var vi ute på krogen, det var ganska dött och vi gick ut för att ta en cigg med en kille jag sommarjobbade med. Lite visste jag att han kände denna snygga killen från stranden och att det var till det gänget han ställde sig vid. Vi började prata och hängde med på efterfest hos strandkillen. Jag blev kvar och är fortfarande kvar. Nu väntar vi vårt första barn som kan komma vilken dag som helst. ❤ livet är fantastiskt!

Vi träffades första gången när vi va 14 via en gemensam kompis men det höll i två veckor. Sedan va vi kompisar i 2 år och hängde en del. Tror att känslor alltid fanns där men inget som ledde någonvart just då. Men sen en nyår 2010 så kysstes vi vid 12 slaget. Vi va då 16 år och har hängt ihop sedan dess . Idag är vi 25 år och fick barn den 29 maj ?

Jag och min man började skriva till varandra på en websida på nätet.
Han hade en lång lista på massa band han gillar på sin sida och jag hade även det på min sida.
Han hade även en lång lista med kriterier på vem som fick skriva till honom och inte. Och jag uppfyllde inte den listan alls. Antagligen gjorde väl ingen det.

Efter att vi skrivit till varandra ett tag blev det msn och sedan telefon.

Första gången vi träffades så kom han hem till mig på nyårsafton 2009.

Vi åt tacos, spelade barnspel och lyssnade på musik halva natten.

Sedan visste jag att det var han som var menad för mig. Aldrig tidigare har någon fått mig så lugnt genom att bara finnas i min närhet.

Nu är vi här. Snart 10 år senare, 2 barn (en ebba 6 år och en edith 4 veckor) och fortfafande pirrar det i kroppen och han får mig fortfarande lugn genom att bara ligga i sängen bredvid mig och driva mig till vansinne med sina snarkningar

emmacbergstrom @instagram

Åh vad fint! Jag hade 1,5 vecka tidigare gjort slut med min dåvarande pojkvän. Jag hade bestämt mig för att vara singel och dejta för första gången på flera år. Men så firade jag och mina kollegor att vi hade gått på semester och på dansgolvet ser jag en kille som ser väldigt bra ut. Sen tänker jag dock inte mer på det men så plötsligt har vi hamnat mitt emot varandra. Det slutar med att vi dansar, sjunger med i låtarna och hånglar i flera timmar tills krogen stänger. Vi går ut och pratar och han frågar efter mitt nummer. Han följer mig till spårvagnen och vi pratar ännu mer medans vi väntar på den. Vi pussas hejdå och när jag gått på spårvagnen får jag ett sms av honom där han skriver att jag måste höra av mig när jag kommit hem. Jag svarar att jag ska det men att han säkert kommer sova då. Han svarar att han ska hålla sig vaken, vilket han också gör för när jag smsar att jag är hemma så svarar han direkt. Efter detta träffades vi flera gånger under semestern. Vi blev ihop 2 månader senare och strax därpå flyttade vi ihop. Vi planerar att köpa hus om 2 år och skaffa barn om ungefär lika länge. Jag hoppas även att jag en vacker dag kommer få gifta mig med mannen i mitt liv <3

Vad fin historia om er. & tänk så bra ni har det nu.
Jag träffade min kärlek genom gemensamma vänner. Först var vi på kryssning hösten 2015. Sen sommaren 2016 följde jag med honom hem efter en fest hos våra gemensamma vänner. Sen träffade vi varandra då & då. Vi tog det långsamt, & 2 år & 4 månader är vi fortfarande särbo. Han är tio år äldre än mig, inga barn, jag har inte heller barn. Vi pratar om att flytta i hop, men det dröjer ett tag till.
Han är min andra pojkvän i livet, & han finns för mig. Trots mitt utseende (har en hel del extra kilon på kroppen).

Åh vilken historia och du skriver så levande så man kan se de framför sig ? jag och min sambo, pappan till mina döttrar varav en bakas nu i magen, vi träffades för 9,5 år sedan! Vi blev istortsett ihop parade av våra bästa vänner som då hade hittat varandra på nätet och då hade gått och kärat ner sig! De föreslog en ”dubbeldejt” vilket jag var sååå emot då! Jag hade ett halvår tidigare gått ur ett 6 år långt förhållande med jobbig separation med husförsäljning och allt därtill och ville absolut inte ha någon ny i mitt liv! Jag hade ju för tusan aldrig någonsin bott själv och väntade nu på min första egna efterlängtade lägenhet! Men efter mycket tjat från min bästa tjejkompis så gick jag till sist med på den där filmkvällen då jag träffade Han! Jag hade inte sett ett foto eller visste ingenting om denne Han mer än att han bodde i en annan stad! Jag visste inte ens vad han hette! Men dit körde jag trött och sliten efter en lång arbetsdag och vi tittade på ”Black Jack”! Minns att jag satt och hade Han bakom ryggen och störde mig lite på att jag inte kunde spana in honom, tv’n var på ena sidan o han satt på andra! Men sen så blev de bara så bra och jag fick min lägenhet två veckor senare och då var där någon som sa upp sin egen och flyttade in där med mig, i min alldeles egna första lägenhet som aldrig hann bli min egna! Och här står vi idag med villa, hund, två bilar, barn varav en 6 åring och en på väg och livet leker! Och våra vänner är också fortfarande tillsammans och vi umgås ofta! ? ibland är det bara att följa med i livets svängar, de blir alltid bra till slut! ? kramar till er ?

Träffade min man genom Tinder, hör och häpna. Under den tiden var jag 22 år och ensamstående på heltid med min (då) tvååriga son och dessutom mitt uppe i mina universitetsstudier, så hade liksom häcken full. Sökte därför inte något speciellt eller något som nödvändigtvis behövde vara långvarigt. Men så kom han och golvade mig totalt. Detta var hösten 2015, men vi blev tillsammans först sommaren 2016. Sedan dess har han varit mitt livs klippa och tagit sig an min son som sin egen, dom båda två ser honom som pappa trots att det inte råkar vara biologiskt❤️ Nu idag är vi gifta och fick i mars i år vårt första gemensamma barn, och väntar även ett till barn beräknat i februari 2020. Man vet verkligen aldrig vart livet tar en… 🙂

Vi träffades första gången (trodde vi) första dagen på högstadiet, då vi hamnade bredvid varandra eftersom att vi var tvungna att sitta i bokstavsordning. Han var min första riktiga kärlek, och efter att han hade följt med hem och presenterat sig för mina föräldrar första gången så drog mamma fram massa bilder på oss som små barn, det visade sig att vi hade varit typ bästa vänner på dagis, och mamma hade känt igen hans namn! ?
Vi var tillsammans lite till och från sen under hela högstadiet, men tappade kontakten sen. 11 år senare så skrev han på Instagram, och sen pratade vi varje dag non-stop. Jag som hade flyttat till andra sidan Sverige, valde att flytta hem igen, och nu har vi bott ihop ett år och sitter och letar efter att köpa hus tillsammans. Han är det mest självklara jag någonsin upplevt ❤

Så underbart!

Känner igen mig i det du skriver. Precis när jag inte väntade mig det, så dök han upp. Jag hade dejtat runt lite ett tag, utan att riktigt fastna för någon och bilden av vad jag ville och inte ville började klarna. En dag säger en kille jag träffat några gånger att han ville vara ärlig och säga att han skulle åka på semester veckan därpå. Med sitt ex. Jag tackade för mig och beslutade mig för att ”hämnas” genom att gå vidare direkt. Lite lätt irriterad över hur han betedde sig swipade jag lite argt på Tinder och mitt i allt så dök Han upp (alltså mannen i mitt liv, inte killen jag dejtade). Jag fick direkt en känsla av att ”honom ska jag ha”. Du vet så där som det är på film, när någon kommer till insikt om något och kameran zoomar in snabbt på personen. Jag kände att det här var för mycket som kändes i magen för att låta gå till slumpen så jag skickade en Super-Like. Dagen därpå matchade vi, började skriva till varandra direkt och sågs ett par dagar senare. Efter ett par veckor var vi officiellt ihop, jag flyttade hem till honom efter 8 månader. En månad efter att vi flyttat ihop så köpte vi hus. Nu har vi varit tillsammans i tre år och i september i år så blir vi man och fru. Så jäkla häftigt! Kärlek är bra coolt. Och när det är rätt så är det lätt ❤️ Kramar till er, fina familjen!

Vilken fin historia ni har!
Jag träffade min sambo via dejtingsidan Badoo ? jag hade blivit sårad av en idiot ett par månader innan och va väldigt osäker på om jag ville/vågade träffa någon igen men efter ett par veckors chatt så träffades vi på dejt hemma hos mig då jag va nyopererad och inte orkade göra så mycket. Vi såg skräckfilm på min laptop och hade vår första kyss. Har aldrig känt mig så bekväm med någon som jag gjorde med honom. Han är min bästa vän och kan inte tänka mig livet utan honom, 4 år senare har vi hus och världens finaste dotter på 3 månader ❤️

Gud vad gulligt! Det hjälper att vara modig i slutändan! ?

Jag träffade min sambo på gymnasiet. Jag gick på en skola i 1 år som jag sedan lämna och bytte till en annan, i samma klass som honom.
Vi blev bästisar typ DIREKT,absolut inget mer från min sida!! Men han gillade mig mera från första stunden vi sågs vilket jag visste men var tydlig med att bara vara vänner.
Vi hängde typ varje helg med massa andra kompisar. Jag ringde honom på fyllan(ofc..) och vi smsade hela tiden. Första året hade jag pojkvän, men jag och (min sambo) hängde precis lika mycket eftersom vi gick i samma klass. Dom två gillade INTE varandra, vilket är förståeligt nu haha! Det förhållandet tog slut i början utav tvåan på gymnasiet. Det var även då jag och (min sambo) slutade prata och hängde ingenting, vi var nästan irriterade på varandra under hela det året.
Det var sen i början utav tredje året som han slutade ”se” mig och ge mig uppmärksamhet PÅ RIKTIGT. Jag fanns typ inte för honom haha.. och även då något i min hjärna knäppte till och jag ville bara vara med honom. Han ska bli min tänkte jag!!
Efter ett desperat försök så blev han min och vi har nu varit tillsammans 3,5 år ?

Jag och min man är uppväxta i kyrkan och har alltid stött på varandra där men inte hängt i samma gäng eftersom han är fyra år äldre. Men när jag flyttade hem efter att ha pluggat i annan stad ett par år efter gymnasiet så umgicks han med min syster och hennes man så vi började träffas där. Jag har alltid tänkt att han inte alls är min typ och därför blev vi väldigt bra vänner, kändes liksom tryggt att bli nära vänner eftersom jag visste att jag inte skulle bli kär. När vi varit bästa vänner i ca 1,5 år så skickade han en ros till mig på alla hjärtans dag med orden ”tycker om dig”. Jag förklarade att jag bara ville vara vän, han sa okej och fortsatte vara min tålmodiga vän. Efter ca 6månader till så frågade jag mig själv om jag skulle bli ledsen om han träffade en annan tjej och erkände för mig själv att jag skulle bli det och att jag ju ville vara med honom jämt ☺ nu har vi varit gifta i 8 år och har två barn.

Minns fortfarande kvällen för lite mer än 11år sedan när jag motvilligt följt med en kompis på ett kalas/fest för en gemensam bekant (senare bestman på vårt bröllop). Satt i vardagsrummet hos hans föräldrar när två killar kommer in. Hjärtat tog ett extra skutt för den ena. Men som osäker 17åring tänkte jag att han kan jag aldrig få. Men så blev det vi ändå några veckor senare (tältandes i början av maj i Norrland).

Ååh vilken fin berättelse om hur ni träffades, hur livet kan överraska en!!
Jag och min pojkvän träffades genom en gemensam vän, pratade konstant och hade kontakt dock hade han precis flyttat 3 timmar bort på internat och det blev inget. 4 år senare efter min student blev jag ganska hipp om happt bjuden på hans födelsedagsfest och vi klickade på en gång, tog det långsamt och 2 månader efter det frågade han lite nervöst ”är vi tillsammans” och det var ett självklart ja från mig! Detta var 2 år sedan ganska exakt och kunde inte vara lyckligare!!

Så fint. Detta ger mig hopp. Men hur är det möjligt att lita på någon igen? Har så svårt att se mig själv någonting kunna känna full tillit och helt avslappnad i en ny relation då man tidigare blivit så sårad ♥️

Men åh vad fint. Och vad modig du är!!
Jag träffade min sambo ute på krogen. Jag skulle precis gå hem men mitt i dörren möter jag min roligaste killkompis någonsin (och han var då med min nuvarande partner). Kunde ju absolut inte gå hem då så gick med dom in och typ dansade hela kvällen. Sen följde båda med hem och sov och kollade shrek den natten 🙂 bodde fortfarande hemma hos mina föräldrar då. På natten pussades vi några gånger men aldrig mer än så. Vi la till varandra på Facebook efter och vi började skriva där. Jag tog mest initiativ men var väldigt tydlig att jag inte var ute efter någon att typ ligga med ? haha och det var inte han heller. Sen sågs vi några dagar efter, han sov kvar, sen dess har vi sovit tillsammans varje natt(förutom när någon varit bortrest). Efter 4 månader köpte vi lägenhet ihop och nu 7,5 år senare har vi ett hus och två fantastiska barn ? så knäppt! Sorry för novell men så fint med kärlek!!

Tycker vår historia är rätt gullig. Det börja nämligen så att jag skulle ut på praktik andra året i gymnasiet. Jag var 18år gammal, osäker på allt som rörde mig själv och hur jag såg ut. Efter mobbning under hela min tonår av tjejer i min klass så var tanken på att träffa en kille som skulle vilja ha någon som mig inte ens där. Inte ens något jag vågade drömma om. På min praktik får jag iaf världens gulligaste handledare som jag kom väldigt nära och vi prata om allt möjligt under mina 4veckor där. Jag vågade äntligen berätta för någon vad jag gått igenom, något jag inte ens riktigt berättat ordentligt om till mina föräldrar. Men när hon då sa att vet du Nathalie jag har en bror som jag tror du skulle passa perfekt med så fick jag panik. Hur kunde hon tro att han skulle vilja ha mig? Jag sa direkt nej och att jag inte var intresserad av något förhållande. Även fast jag inombords längtade efter att träffa någon såklart. Hon sa att man kan faktiskt bara vara vänner med men att beslutet va mitt. Hon envisades ändå lite till och tillslut sa jag ja. Han skrev till mig samma kväll. Jag vågade svara och idag 7år senare står vi här, gifta med hus och en son och en till påväg i magen. Han är min absolut bästa vän och han har fått mig att må så mycket bättre i mig själv. Såklart mina hjärnspöken är kvar och jag jobbar med dem varje dag att känna att mitt utseende duger men jag kan ändå säga att idag känner jag mig lycklig och att jag faktiskt är värd att älskas för vem jag är. Jag fick ju även världens bästa svägerska på köpet ❤️