Åhhh kan inte minnas nå jag hade detta senast. Men det brukar alltid komma när det varit fullt upp i livet ett tag och när jag äntligen slappnar av. Då kommer den. Ångesten. Det är precis som att kroppen är överfull av tacksamhet, lycka och kärlek och att det till slut exploderar. Och ut kommer ångest. En psykisk baksmälla brukar jag kalla den. För det är precis det de är.

Det har hänt så mycket de senaste månaderna. Ingrid kom till världen och 4 dagar efter det köpte vi största renoveringsprojketet som påbörjades nästan direkt. Jag har liksom inte hunnit stanna och upp och reflektera för ens nu egentligen, nu när allt är färdigt. Och då kommer det som en stor våg över mej och brukar hålla i i några dagar innan det avtar och allt sen fortsätter som vanligt. ?

Sen jag la märke till detta mönstret har det blivit lättare att acceptera men också att hantera. Det känns inte längre lika jobbigt, även om känslan av ångest i några dagar är väldigt påfrestande för både kropp och själ. Jag vet ju när och varför den kommer, och jag vet att det snart blir bättre ?

Ingrid håller tankarna borta iaf, det är skönt. Det finns liksom inte tillfälle att reflektera över känslorna på samma sätt som innan. Men när kvällen kommer har det tagit mer fart, när hon ska somna. Då har jag liksom tid att känna igen på något vis. Jag babblar på, förstår ni?

I vilket Fall som helst. Det är känslorna just nu. Tacksamhet och kärlek som exploderat och rinner ut i ångest. När det varit mycket i livet. Men det är okej, alla känslor är okej. Det blir bättre, och att få känna den mängd kärlek och tacksamhet som jag fått göra de senaste gör det hela värt det. ? Psykisk baksmälla…

Nu har jag tagit ett bad och ska snart smörja in kroppen och sen meditera. Sen blir det tidigt i säng för mig. Vila .

Natti ?