Just nu gråter jag glädjetårar och är helt varm i hela kroppen. Allt av ren lycka och så fruktansvärt mycket tacksamhet att jag inte vet vad jag ska göra med den!

Vill du veta varför? För dina fina ord, dina värmande kommentarer, för att just du är här inne och läser! För att du är du! Det känns inte som att jag kan tacka dig tillräckligt för det stöd du gett mig under perioder då jag behövt stöttas! Alla kommentarer under de perioder när livet varit tufft men också de kommentarer där livet varit grymt. För så är det ju, det går upp och ner, likaväl för mig som för dig, det vet jag ju. Och det bästa med det är att det är helt okej! Man kommer långt med att ha det i medvetandet. Att det är okej! Att du är okej!

Så, detta inlägg tillägnar jag dig, du fina läsare som vill vara en del av mitt liv och vill påverkas av det jag gör, det jag brinner för. TACK!

Ni, mina hjältar,TACK! Jag önskar jag kunde få krama varenda liten en av er, och jag hoppas att jag kommer få möjlighet att träffa så många som möjligt av er i livet!

Ni vet allt om mig men jag önskar så jag visst mer vilka ni är, vill ni ta en sekund och lämna en kommentar så jag får chansen att komma dig lite närmre. Inget tvång, inga krav! Men jag skulle bli såå glad! ja ännu gladare än vad jag redan är…om det är möjligt!

Ni är hjältar! Riktiga hjältar!

TACK!