Först och främst vill jag tacka er som dagligen peppar mig och skickar era fantastiska meddelanden till mig ❤ Jag älskar er så jävla mycket och är er så evigt tacksamma! Det är ni som får mig att vilja fortsätta i detta , ni som får mig att förstå att det inte är meningslöst. Men nu ska jag betta baksidan med allt det jag jobbar med❤

Jag vaknar med en sån galen huvudvärk… tårarna från igår gjorde sitt. Hur i helvete kan det vara så? Jag överrösas med fina kommentarer dagligen men så kommer det 1 sån kommentar. 1, som känns som en käftsmäll och allt annat fint ni har skrivit är som bortblåst. En sån kommentar som får mig att undra om allt är meningslöst. Alla är lika mycket värda oavsett kroppsform. Hur svårt ska det va? Beautyhasnosize, varför skulle jag inte kunna stå för det och använda den hashtagen? För att jag inte vet något om de? Det  vet jag och återigen behöver jag påminna mig själv om just det.

Nu rinner tårarn igen.. Jag känner mig så galet trött… Tankarna snurrar i skallen på mig, jag kan inte riktigt sortera ut dom. Jag känner inte mycket mer än bara trötthet… Och en ännu en tanke ” Man kan inte vara alla tillaga” sveper förbi i huvudet och får mig att le lite. Nej, det har man ju fått bevisat att man inte kan, det kan man ju säga.

Jag hör Rasmus röst ” Låt det inte påverka dej”. Men det var redan för sent! Jag hade ångest för första gången på länge igår kväll. Vad har jag gett Mig in på? Jag brukar faktiskt inte ta åt mej men vissa kommentarer är bara så hårda och känns så brutalt personliga. Att man ta sig rätten att vets precis hur jag tänker i mitt huvud, vad jag bör och inte bör göra… Men en sak, som också är den Röda tråden i denna kanske något oklara text, jag kan inte förstå att det fakriskt retar så många ( så många menar jag inte många i sambandet men att det är en del) att jag jobbar med kroppspositivit. Vi säger att vi jobbar mot jämnställdhet, ett samhälle där allas kroppar är lika mycket värda. Men att då peaka mej för att jag tar för mycket plats med min ’normkropp” förstår jag inte. Jag håller inte med. För mig handlar der aldrig om att exkludera några kroppar, för mig handlar det om att inkludera ALLA. Det handlar inte om att plocka bort de ena och ta fram det andra… Det handlar om att bygga upp ett samhälles självkänsla genom att inkludera alla. Vi gör inte det genom att trycka ner varandra och förminska varandras känslor. Vi gör det genom att välkomna alla till att visa att våra kroppar är olika, genom att visa att alla kroppar är naturliga… Vi är på väg åt fel håll annars… Kroppspositivitet handlar om att du ska få vara dej själv och att du duger oavsett kroppsform. Alla har rätt att ge sig själv självkärlek och en sak är jävligt klart, det är inte enklare eller svårsre för någon. Om inte idealet visar att Man SKa vara smal så ska man vara kurvig med breda höfter, smal midja och stor rumpa. Ska man inte vara det så ska man vara större, eller mindre, väga mer eller mindre, och som enligt vissa då anser, att jag, för att få förespråka kroppositivitet , ska antingen gå upp i vikt eller sluta hashtaga beautyhasnosize… Det är en peak mot mig att säga så hörrni, det är ingen komplimang. Det är en kränkning. För jag tycker att beauty has no size, och det tycker jag oavsett vilken kroppsstorlek jag har. Det enda vi ska vara är att va oss själva, inget annat!

De personer som på något sätt påpekar det verkar tro att jag glidit på en räkmacka hela mitt liv. Att jag med min kropp inte vet vad självhat är. Min pappa tog livet av sig när jag var 10. Sen dess har jag levt med ångest i alla dess former , jag har gått hos fler psykosloger än vad jag kan räkna, jag har levt med separationsångest sen dess och kunde inte lämna min mammas sida utan att storgråta när jag var 16 år. Jag har levt i destruktiva förhållanden där jag blivit psykiskt misshandlad och har levt med ett starkt självförakt sen jag var 12 år gammal och testat alla dieter som finns. Jag har gått på en ätstörningasmottagning för att bli frisk. Jag har blivit lämnad samma dag som inbjudningskorten  till mitt planerad bröllp skickades ut som skulle ägt rum en månad senare. Jag har gått i kbt och blivit frisk från mina ätstörningar och jobbar idag som kroppspositiv inspiratör för att hjälpa andra med hjälp av mina egna erfarenheter! Det har inte varit enklare för mig än någon annan att älska denna kroppen, heller inte svårare. Alla får vi kämpa…

Jag behövde bara skriva av mig! Som sagt, jag är inte mer än människa och brukar kunna skaka av mig sånt här men denna gången gick det bara inte ❤

Puss!