Heeej mina fina fina följare… Hoppas allt är strålande med er! Här har ni en som är helt tom på energi. Helt orkeslös på något vis. Det är svårt att förklara, jag vaknar liksom pigg på morgonen vilket jag inte kan minnas när jag gjorde senaste, dock har energin liksom helt pumpats ur mig <3
I måndags kunde jag bara inte sluta gråta. Allt var på något vis så himla överväldigande och det kommer liksom bara över mig vissa perioder just nu. Allt är liksom underbart, fantastiskt, glädjefyllt, jobbigt, nervöst, skrämmande och stressigt på samma gång och jag som ALLTID brukar kunna sätta ord på mina känslor kan helt enkelt inte det just nu. Jag kan inte förklara för Rasmus vad jag vill, kan heller inte förklara riktigt vad jag inte vill vilket naturligtvis gör det sjukt svårt för honom att göra rätt. Haha, om han ens kan göra rätt just nu! Joo, då skämt o sido, det kan han, han är en fantastiskt stöttepelare i allt detta, även om man av rimliga skäl inte alls kan förstå vad jag just nu går igenom! Det har varit väldigt hormonellt den sista tiden, något som jag inte upplevt i hela graviditeten men det känns som allt kommer ikapp här nu i slutetö. Jag kan nu förstå alla som skrikit i slutet av sina graviditeter ”KOM UT NU”. Jag har inte känt så innan, har inte kunnat relatera riktigt till känslan då jag har älskat att vara gravid, men nu, nu kan jag relatera, nu kan jag förstå!
Nu längtar jag verkligen efter tillgången till min egen kropp igen, att inte känna mig begränsad, att kunna träna och röra på mig och ja, vara den där fian som älskar att göra saker. Denna bekväma tjej som använt samma kläder i stort sätt genom hela graviditeten känns inte igen faktiskt. Men orken finns liksom inte där bara.
Samtidigt är hela den här grejjen skön, samtidigt är det bekvämt med bekväma kläder och bekvämt att vara hemma och lulla runt, förebereda. Jag njuter samtidigt av att vara bara jag, av att fixa med allt i Lillis rum, tvätta barnkläder, koka nappar och flaskor. Jag njuter samtidigt av min stora, runda, goa mage som bara växer och växer och jag njuter av att vara bara jag. Den sista tiden av att vara bara jag och bara vi.
Jaaa, jag förstår verkligen att ni blir förvirrade att detta inlägg. Ni tänker ” herregud vad hon gnäller samtidigt som hon njuter” och ja, lite så är det kanske… Fast jag gnäller inte. Varje dag tackar jag livet för denna underbara resa jag just nu går igenom. Varje dag går jag igenom mängder med saker som jag har att vara tacksam över och tackar livet för alla sakerna. Så otacksam är jag långt ifrån, men som beskrivet ovan känner man inte bara en känsla utan mängder med olika, och det är hel okej, det vet jag! På något sätt ville jag bara förmedla mina känslor till er, gick kanske inte kanon men någon kanske förstår mig 😉 <3
Nu ska jag käka lunchlåda och sen invänta Tessan som kommer hit och fikar. Det ska jag göra i mina gravidmjukisbyxor, mitt uttvättade linne och min preggokofta som Rasmus med all säkerhet kommer elda upp när Lillis kommer 😉
PUSS babes! <3
