Jösses va saker som händer just nu, i alla fall på pivatlivsfronten. Igår var vi nere på Ikea och tittade på kök och fick det uppritat precis hur vi vill ha det. Tankarna har legat på svart kök sen en tid tillbaka MEN igår ändrade vi oss. Nej, så många har varnat mig för svart kök. Det blir snabbt smutsigt, allt syns liksom på det. Så istället kommer det bli ett så fint vitt kök och det ska förhoppningsvis beställas på lördag 😀 Kommer bli så himlans luftigt och fint. Och med en enorm köksö som skärmar av köket till matsalen. Dröm.

Som sagt, så mycket som händer just nu i vårt liv, vad passar inte bättre då än  veckans fråga, en fråga som naturligtvis är återkommande och som dök upp även på bloggen på frågestunden. HUR träffades jag och Rasmus? Jaaa hörrni, det är faktiskt en ganska rolig berättelse och väldigt väldigt söt.

Där och då var jag på en plats i livet där jag var så otroligt nöjd. Jag hade varit singel i ett och ett halvt år och återhämtat mig efter allt som hände där på våren 2016. Jag är så otroligt glad att jag tog det året för mig själv, för efter allt som hände där och så sårad som jag blev så behövdes det. Jag behövde lägga all tid på mig själv, bo själv, hitta vem Fia är. Inte vem Fia är som par eller i ett förhållande. Utan vem Fia är, själv.  Jag var så tillfreds med allt och hade börjat känna att jag ville vara singel för alltid, ja, så nöjd var jag över min tillvaro. Och så dök han upp.

Vid denna tiden jobbade jag på Teknikmagasinet som säljare på Hallarna i Halmstad som just då var under totalrenovering. Jag hade spanat på honom under sommaren där och slängt iväg en och annan flirt. Han jobbade nämligen som målare på det bygget och hade hållt till där under en ganska lång period. Och ja, jag upplevde minsann att han besvarade mina flirtar också, vilket jag i efterhand har fått reda på han att gjorde. Han hade nämligen spanat in mig under en längre tid också men av någon konstigt anledningen fått för sig att jag hade förhållande och därför lagt undan dem tankarna.

Jag var alldeles för mesig för att ta steget till att bjuda ut honom och jag väntade till sista sekunden, nämligen till sista dagen han jobbade där. Dååå kastade jag mig ut och la till honom på Facebook. Efter tjatat på Timmy (min gamla kollega) fram och tillbaka bara gjorde jag det och han var snabb på att svara ja på den förfrågan så att säga 😉 Efter det tog jag nästa steg, nämligen att skriva till honom på messenger. Vi pratade lite och till slut frågade jag honom om han skulle vilja ses utanför jobbet 😉 Varpå han såklart svarade ja 😉

På första dejten var vi här hemma. Han hade lagat middag och vi spenderade hela kvällen med att prata. Det kändes så bra då jag absolut inte ville kasta mig in i något eller gå för fort fram. Efter den dejten frågade han mig några dagar senare om vi skulle ses igen och sen fortsatte det så. Därefter kändes allt så naturligt på något och efter några träffar pratade vi liksom som att vi redan var tillsammans. Vi träffades i en månad ungefär innan jag, på telefon, frågade rakt ut om vi var tillsammans nu. Lyckans ord på andra sidan av luren när han svarade ja och sen den dagen har vi hängt ihop. 1, 5 år tillbaka i tiden kanske är inte så mycket enligt många men vafan spelar det för roll när man vet att det är rätt. Jag har Hallarna i Halmstad att tacka för att jag träffade mannen i mitt liv och som har gett mig det finaste någonsin, Ingrid.

När jag som minst behövde det, och när jag klarade mig själv som mest, dök han upp. Jag sökte inte, jag letade inte, och jag längtade inte. Men när vi väl möttes va det så självklart, det är liksom han! <3

Och här är vi idag, familj, har precis köpt hus! Det trodde jag aldrig i april 2016, då trodde jag aldrig någonsin att jag någonsin skulle kunna bli lycklig igen. Men tänk vad fruktansvärda saker kan göra, hur något kan bli så mycket bättre än det man någonsin hade. För så är det verkligen. Något avslutas för att det är meningen att det ska bli så, livet fortsätter och blir så mycket bättre än vad man någonsin kunnat tänka sig. Livets mening på något vis. Jag har lärt mig att följa det, allt händer av en anledning och idag är jag så jävla glad över att allt blev som det blev. <3

Så, det är historien om mig och Rasmus 😀

Hur träffade ni er partner?? 🙂

PUSS!